.

Det är cirka 4 timmar kvar tills det är fredag, veckan har gått sjukt snabbt. Projektveckan har väl varit både si och så.  Idag slutade skoldagen med ett par timmar i en musiksal. David med en gitarr, Morgan med ett set trummor och lilla jag med en mikrofon. Bortsett från skolan så har väl veckan varit lite kaotisk och skrämmande. I guess time will decide what happens.

Blev ingen nål idag utan det blir på söndag istället. Det ser jag fram emot.
Aja det här suger, tänkte skriva något eftersom jag inte gjort det på ett tag.

And I'll go to bed, to forget all about you.

Jag har en fot som är större än den andra, det jobbiga med det här är att det inte går att stödja på den. Den är röd/lila och ful. Denna fot får mig idag att stanna inne.

Balans.
Hur viktigt är det egentligen?

Vem vill inte ha en balanserad värld?
Där alla länder har samma förutsättningar.
Där hela jordens invånare har samma rättigheter.
Där vi "styrs" utav av folkets balanserade åsikter.
I en demokrati som den vi lever i tycker jag det är viktigt med en balans, det gäller inte bara att samla röster och vinna ett val för att sedan styra ett land. De där rösterna visar på ett förtroende, ett förtroende från oss till dem. Jag tycker det är fel att slappna av efter att man vunnit "makten". Det är då förtroendet ska byggas på. Jag känner att vi inte har fått den responsen vi förtjänat utav regeringen. De använde förtroendet för att själva bygga det land de vill ha. Det finns alltså ingen balans. De måste ta in åsikter, vara öppnare mot folket och verkligen tala öppet om förändringar som de vill göra. Sedan måste de be om bemötanden och väga in våra tankar i deras och tillsammans hitta en balans mellan dem.

Nu för tiden är politiken så förstörd!
Jag var förut inte särskilt intresserad, jag var yngre och jag hade andra tankar.
Socialdemokraterna skötte landet i det tysta, det var inte mycket man la märke till då som yngre.
När sedan förtroendet lämnades över till moderaterna så var det självklart att förändringar skulle ske, det var ju det som var efterlyst. Men jag tycker det är fel sorts förändringar, vi försöker till det yttersta för att bli ett litet gulleland till EU. Jag tycker vi ska vara medlemmar av eu, jag tror att t.ex euron skulle vara bra för Sverige. Det är även rätt att få europa att gå samman och jobba för varandra. Men man får aldrig glömma självständigheten. Sverige är ett land, vi måste som sagt hitta någon sorts balans mellan Sveriges tankar och EU:s.

Dessutom har man ingen aning om hur man ska rösta, det är samma politiker som när man var liten och inte brydde sig alls. I takt med att vi får nya människor som får rösta måste vi också förändra vad som kan röstas på. Det är inte konstigt att partier som Sverige Demokraterna och PiratPartiet får röster. Sverige Demokraterna är något utav det värsta vi har här i Sverige, de lyckas lura folk med hjälp av sina finurligt skrivna mål. För att förstå dem måste man läsa mellan raderna, det de strävar emot är ingenting att ha. PiratPartiet däremot är ett parti som tar ställning i frågan angående fildelning och våran integritet. Visst det låter skitbra! Ända tills man läser något liknande "Denna frågan är så viktigt för oss att vi inte tar upp andra frågor." Visst, ett partis som bryr sig om en fråga? Låter verkligen skitbra. Dessutom så samlar båda partier röster, det är skrämmande. nej vi behöver förnyelse i de partier som är seriösa.

Politiken måste förändras med folket.

hade sjukt tråkigt och det slutade med att jag bara skrev en del.
Bara tänkte och skrev så kan mycket väl finnas några fel.

Jag undrar egentligen vad det är som fått dig att blint se det du vill se.
Vad det är som gör att du inte hör vad alla andra hör, du hör bara det du vill höra.
Vad det är som gjort att du inte kan se saker objektivt'
Vad är det egentligen som fått dig att tro att människor förändras på en sekund?

Är du rädd för sanningen?
Är du rädd för ensamheten?
Är du rädd för att inte räcka till i andras ögon?
Är du rädd för dig själv?

Det är enkelt att leva när allting är bra.
Det är enkelt att leva när man är en sten i varenda människas ögon.
När du är den stabile parten som inte rör sig, som alltid är där.
Det är enkelt att leva i en lögn, det är när den scenen du byggt upp faller ihop och statisterna just bara är statister som du kommer att inse hur svårt du gör det för dig egentligen.
Det är först då du får en inblick i hur livet verkligen fungerar

Du vet att varje människa gör sina egna val.
Val som kantas utav konsekvenser och belöningar.
När man gör ett val är det oftast med tanken att man på något sätt ska vinna mer än vad man förlorar.
Vi får alla göra våra val, men vi får också ta konsekvenserna.

If I could just speak the words to tell her
Exactly how I feel
I count the ways that I might say it
But I know that none of them will work because
She won't feel the same
I've come this far
But I can't go through with it because the truth would hurt too much
This hurts too much
She goes back to the west coast to drink in the sunshine
And I will stay here in these dead plains
And try to make a seed grow
And I would pray for rain
If I thought that that would help

I samma takt som vi blir äldre så dör även våra drömmar

Minns ni när man var liten?
Vilka ambitioner man hade?
Vilka drömmar?
Vilken framtid!

Jag minns det!
Jag kan minnas hur jag skulle vara bäst i världen på fotboll, hur jag inte skulle behöva ett vanligt jobb, hur jag inte ens hade något drömyrke pga. av att jag skulle tjäna pengar på att spela fotboll! Bristen på vänner, självförtroende, och mod spelade då ingen roll, allting skulle komma till en när den där drömmen slog in. på lågstadiet var jag faktiskt rätt duktig i skolan, det tror jag har sin förklaring i att jag var en tävlingsmänniska, jag ville vara bäst. Inte för att andra skulle se att jag var det, utan för att enbart jag skulle se att man behöver inte allt det där som kan vara så viktigt för andra för att prestera. Idag skulle jag nog vilja ändra den åsikten. Inte till att man är i behov utav det, utan mer till att man ska kunna ha det, det är en balans. För att lära sig förstå människor måste man vara nära dem. Du kan finna viss förståelse för dem på distans men för att veta hur de tänker måste du komma dem in på skinnet.

Idag när man blivit äldre så har även de där drömmarna fått ro i huvudet, de ligger på en avskiljd plats i dvala. De kommer aldrig försvinna, men de kommer inte heller att komma upp till ytan igen. I den här åldern handlar det mer om att att få den bästa utbildningen, att få de bästa betygen, att få bekräftelse ifrån människor. Det kan tyckas att bekräftelsedelen är oväsentlig och självisk, men tänk efter! Det är inte bara du som styr din karriär, det är andra som placerar oss, det kommer vara andra som befordrar oss, det kommer tillslut vara andra som har oss som chefer eller liknande. Att lära sig att få bekräftelse utav folk utan att de ser på oss som att vi tror oss vara bättre, det är något som är livsviktigt att lära sig.

Mina drömmar sträcker sig inte mycket längre än att jag ska flytta härifrån, jag ska få ett bra jobb, jag ska vara ekonomiskt oberoende utav andra. Det låter som att jag vill vara vad vissa skulle kalla typisk. Men det är det inte, för jag tänker alltid sträva lite längre när jag nått dit, och innanför det där skalet som är min kropp. Där kommer jag alltid finnas, med mina åsikter, mina tankar, och mina intressen. Och det är där innanför jag är den unika individen som jag faktiskt är. Inte i hur jag ser ut, eller vad jag har på mig eller liknande. Utan i sakerna jag tänker och säger.

Jag vet inte vad för spel du spelar, men du spelar ut mig i alla fall.
Förstår verkligen inte, det här är bara drygt.
Kommer det någonsin bli som innan?

Tisdagen renderade i att jag inte var i skolan pga att jag endast har klassråd och matematik, klassrådet håller väl på i cirka 10 minuter och i matten förbereder de sig för nationella. Jag är ju sedan tidigare klar med Matte A så jag har varken lust eller behov av att sitta och förbereda mig för något som inte kommer påverka mig.  I alla fall gick jag upp tidigt och tog ett par timmar senare tåget till vaggeryd där jag skulle träffa Lelly och följa henne till värnamo. Under tiden jag väntade så samtalade jag med Tess som jag träffade i "Centrum" av Vaggeryd. Sedan kom Lelly och det bar av till Värnamo. Hon var väldigt duktig på det där med att köra bil och inom en snar framtid är jag säker på att hon kommer att få sitt körkort.

Väl hemma i trevliga Hok strax innan sju så kollade jag på two & ½ men på TV. Efter det blev det till att byta strängar på gitarren och sedan ägna mig åt den. Imorgon är det onsdag vilket innebär kort skoldag och sedan träning, delade åsikter om det där va!

Just nu är det Conor Oberst som skänker musiken till mina dagar, det känns sjukt bra! Det är en mysig man det där!

Den här dagen har verkligen inte givit mig något alls.
Buss till skolan på morgonen, trött som få och inträngd i ett litet hörn där längst in.
När skoldagen väl började så var det mediekunskap som var den första prövningen.
Jag svarade tillsammans med David enkelt på ett par frågor.
Sedan vart det musik och vi har som uppgift att skriva en låt, jobbar med David och Julia så det går hur bra som helst.
David och jag gjorde nästan klart vårat radioprogram på den sista lektionen medieproduktion dessutom:)

Blir sjukt irriterad på Know-it-all människor, ni ska alltid ha rätt! Visst det är trevligt när ni har det, det kan jag tänka mig. Även jag tycker om att ha rätt. Men lär er för fan att kunna ta kritik, har ni fel så har ni det. Ingen klandrar er. Vad ger det er att bli förbannade för att någon tydligen visste något som ni inte gjorde.

Ja, jag är irriterad idag, jag skulle vilja smälla till någon på käften.
Dock är jag glad att det även finns förnuftiga människor i min närhet.

Meaning is sometimes hard to spot
But if this is real, then I guess I was mistaking.
And if there is truth, why can't we find it?

Och jag kommer förklara allting för dig när jag själv kommer på orsakerna är.

Överdrivet seg torsdag, tog sena bussen in då jag vaknade med en skrämmande huvudvärk, fick bli några alvedon och lite extra sömn. Det räckte för att ha energi till att åka in till skolan och ha en lektion i svenska. Skrev halvt färdigt mina svar på frågorna angående boken låt den rätte komma in. Inte precis min favoritbok men jag blir nöjd med hur arbetet artar sig i alla fall. Försökte även prata med min grupp angående det grupparbete vi har i process. Det gick inte alltför bra och de var helt oförstående till mina åsikter och förklaringar. Vissa har ambitioner, vissa har mål uppsatta som de vill nå, vissa har förväntningar på sig själva. Kan ni inte respektera detta? Liksom jag vill inte lämna in ett halvhjärtat arbete som vi stressat oss igenom, ett arbete genomsyrat av dubbelmoral och skiljda åsikter. Vart tog grupparbetet vägen? Nej, I could have done this by myself.

Imorgon "firas" ett halvår tillsammans med min flickvän Lejla, saker är bra men kunde väl ha varit bättre.
Saker har gått förlorade, olika ting har gömt sig. Jag tänker leta, var inte orolig, jag ska fixa det här.
Grattis till mig, du är bra <3

Idag har varit en väldigt lång dag, började med att jag tog mig hem från vaggeryd cirka tio över åtta med hjälp av en cykel. Var inte särskilt trött när jag kom hem så jag valde att stanna uppe. Det enda som verkligen hänt idag är väl fotbollsträningen, annars har jag hunnit med att städa lite, laga lite mat och sedan diverse andra vardagliga sysslor. Imorgon är det skola igen, det känns faktiskt rätt skönt! På fredag är det nationella prov i Engelska B, ser faktiskt fram emot det sjukt mycket!

Har sovit väldigt bra de senaste två nätterna av en speciell anledning! Denna vecka har jag även hunnit med att nästan göra ett enormt misstag, tack för att du stoppade mig.

Även blivit en del tv-tittande i brist på annat tidsfördriv. Råkade av en slump zappa förbi ett såkallat nannyprogram, sjukt egentligen. Föräldrarna fick råd som tex. att använda koppel på ungarna om de inte sköter sig när de är ute på promenad. Vid ett annat tillfälle så tvingade de barnet att sitta ensam i ett litet skyffe under trappan för att få skämmas.. När de bad ungen att be om ursäkt sa det snälla... Liksom att inte tala om för barnet vad det har gjort för fel utan bara att straffa det och tvinga fram en ursäkt. Nej, jag kan inte förstå. Jag drog en djup suck, skakade på huvudet och bytte kanal.

Jag skulle aldrig
Jag ville aldrig
Jag menade aldrig
Jag hade aldrig
Jag bör aldrig säga aldrig

Det finns inget aldrig, för bara ordet aldrig visar att det ändå finns.
Det finns men vi kämpar för att inte någonsin komma dit.
Du försökte stänga av min mun, jag önskar att du lyckats.

Nu är vi ändå här, det är nu det gäller, vi får aldrig sluta kämpa. Aldrig någonsin ge upp.
Jag säger och gör så mycket, jag försöker och misslyckas.
Du låter mig försöka igen, jag älskar dig!

Jag må vara ett jävla svin vissa tillfällen, må ha väldigt förvridna och överdrivna tankar.
Jag må vara rädd, så jävla rädd.
Men sanningen är den att jag älskar dig.
Jag älskar dig mer än vad ordet älskar någonsin kommer kunna berätta.

Det är du som målat fast det där leendet i mitt ansikte
Det är du som fyllt mina ögon med färg.

Vi låter det här vara.
Det är ingenting fel
Ingenting som inte redan varit fel innan.