.

Alla går vi vilse någongång..
Men alla labyrinter har sina vägar ut
Den här gången är det dock ingen väg ut jag vill finna
Det är en väg tillbaka jag drömmer om.

observera ordet drömmer, en dröm, det är det enda det är.

Människor är ena lustiga varelser, vi kastar ur oss ord vi menar och ord vi inte menar.

I den situation jag befinner mig nu så är det trevligt att se att det finns folk som faktiskt bryr sig, folk som jag inte väntat. Sen finns de folk som jag förväntat mig finns där som väljer det här tillfället att säga, - vad var det jag sa?:).

Och jag må vara patetisk, men jag anser mig ha rätt att vara det. Jag vet vad ordet betyder och ni har rätt att jag har det, men inte som ni tror.

Åh, en dag till..

Nyss kommit in ifrån en tids plugg ute i solen, hade en del att ta igen både i huvudet(plugg) och på ryggen(sol).
Jag ska också ta det där körkortet snart tror jag, det känns så. Jo, jag ska ha det, någon gång under våren nästa år ska jag ha det.

Under de här senaste dagarna har jag haft tid för mig att ta itu med mina problem och tankar, jag har kommit fram till en hel del. Jag vet vad som varit fel, och att jag skulle gjort annorlunda. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att förändras så den sista vekcna, men någonting var det. Och jag tänker inte låta mig gå igenom en sådan förändring igen. Det kostade mig det bästa jag någonsin haft.

Varje väg bär ett minne nu för tiden, jag går igenom de här åtta månaderna i mitt huvud, de bra delarna skapar en fatal förstörelse i mitt inre. Jag vet att man inte får säga att något är perfekt, men jag vill så gärna. Jag får väl nöja mig med att säga att du var så mycket bättre än alla andra, på alla sätt. Jag ska berätta för dig någon gång. Jag ska delge mina tankar.

Du är bra!

Jag ser nu att jag gjorde så många fel, jag ser att jag kunde gjort allting så annorlunda, jag ser så väldigt mycket. Men jag ser inte någon framtid längre.

Jag får skylla mig själv, jag kunde inte kontrollera mig, jag blev rädd. Jag gick vilse. Jag trodde verkligen att jag var stark, jag trodde att jag hade fötterna på jorden. Det visar sig att det var du som var min styrka, det var du som var rötterna som höll fast mig. Det var DU som stod och höll mig i handen medan jag balanserade runt på en brunnskant, allt för att inte få mig att falla. Men tillslut så faller vi alla, fast jag ser ingen botten.

Jag var naiv, jag ville vara större, jag ville vara din. Mina tankar om att vara så mycket för dig, att vara dig så tillags fick mig till slut att fall ifrån dig.

Min hand känns så tom när den aldrig mer kommer att få ha din i sig, mitt huvud är avskärmat från verkligheten, det var du som var min verklighet.

Att jag kunde vara så jävla dum

Jag älskar dig ju...

Varför gjorde du så där?
Och sedan så där?
Och varför saknar du mig inte ens lite?

Var det jag som överreagerade?
Eller var det du som tog för lätt på det?
Visst mitt svek var stort
Men dina lögner var även de stora i mina ögon.
Dessutom var de många.

Jag tänker inte ringa, jag tänker inte göra någonting nu, trots att du lämnat ett stort hål efter dig.

Jag kastade inte bara bort något, jag kstade bort en del av mig.

Nu när du grävt ett hål och lagt mig i det, är det inte dags att du börjar fylla igen det?

Snart slår klockan nio och jag ska lägga mig och somna om i min säng!

Alltså ingen skola idag, eller jag har inga lektioner om man hellre vill uttrycka det så. Inte heller imorgon har jag några lektioner vilket betyder att jag har bara skola på onsdag denna vecka och det lär inte bli så farligt, torsdag medför ju avslutning och det blir nog rätt trevligt ändå.

Kom även in på den eftertraktade fotolinjen, det med delade känslor. Klassen tilltalar mig inte riktigt men jag får väl se till hösten hur det ser ut. Aja, som sagt nu ska jag sätta på lite musik och sova lite.

Klockan fyra ska jag jobba och det är det enda jag har planerat för idag.

Det var det svåraste som fanns, det vi skapade, det vi blev.
Vi gjorde det enkelt, vi hittade balansen, vi letade djupt i våra hjärtan och fann varandra.
Vi lät då vara då och skapade för varje minut ett nytt nu.
Vad var det som hände?
Vartifrån kom denna vändning som ingen av oss såg komma, som slog ner oss till backen.
Det svarta molnet av ingenting som vi inte kunde bekämpa, den stora frågan som vi inte hade något svar till.
En oändlig ekvation av mardrömmar.

Vi lyckades ta det så långt, vi lyckades med varandra bestiga det där berget.
Nu står vi där uppe, mot en klippbrant och balanserar på eggen av en kniv.
Varje enstaka knuff kan få oss att tappa balansen, det har varit nära nu, alltför nära.
Men om du tappar fästet, om du faller.
Jag ska ta din hand, aldrig släppa taget, inte förrens du återigen är i säkerhet.
I dig själv, i livet och i oss.
Men om det tvärtom är jag som tappar balansen, låt mig då falla ensam.
För du förtjänar inte ett fall, jag må säga saker som får dig att tro annorlunda.
Men tro mig när jag säger att du är det bästa jag har, det bästa jag någonsin haft.
Om jag faller, så medan jag faller ska du sakta sväva uppåt, emot nya höjder.
Du är allt det där jag bara kunnat drömma om, du är den enda dröm som blivit verklighet.

Vi ska ta oss igenom det här...

Dina ögon är det finaste underverk som finns här på jorden. Den gröna nyansen som trotsar världens hat och inom sig gömmer en lycka. Jag ser den. Jag har alltid sett den gömd där inne. Tanken på att tiden kan medföra att jag inte längre får se in i dina ögon, att jag inte längre får fläta in mina fingrar i dina, det är de värsta tänkbara scenariot jag kan föreställa mig.

För trots att vi fastnat i en svart cirkel, ett hjul av hopplöshet, när det känns som att vi förlorar kampen. Ta min hand, se mig i ögonen, säg de där orden till mig.

det här är vår kärlek
och jag hatar att se den dö.

Det som hände, hände bara om någon kommer ihåg det.

När alkoholen tar över, när du inte är medveten om vad du gör och säger.
Folk säger att det är då man är som ärligast, samtidigt skyller vi misstagen som händer under påverkan på just alkoholen. Sanningen är den att alkoholen gör dig inte ärlig, den tar fram mer lögner än sanning. Folk säger vad de tror att folk vill höra. Folk säger de konstigaste sakerna.

Men nej, vi säger inte sanningen. Och om du nu är så övertygad om att det är sanningen som lämnar dina läppar. Då är det du tidigare sagt lögn. Ibland tycks hela livet vara en lögn.

Och du som pratar så där smart, du som är stor i orden.
Du är sjukt liten på jorden. Du reflekterar bort de människor som kommer dig nära.
Vi måste släppa människor inpå oss. Vi måste tala smart, men tydliggöra att vi inte hyser några fördomar mot de som inte är likatänkande. Vi måste göra oss ett namn hos andra, vi måste få respekt. Det är då människor lyfter fram dig. Även de dummaste människorna kan lyfta fram oss. Världen är rund, precis som cirkeln. Om vi tar dig som första människan och du sedan säger ett ord till din närstående nästa, sedan ber honom att föra vidare till sin. Tillslut kommer ordet på något sätt ha gått cirkeln runt. Jorden är singular, en människa ska kunna ha sitt hem vart som helst på globen.

Sitter återigen på jobbet, där det är väldigt tyst och stilla. Jag gissar på att det blir tre timmars lugn!
Igår blev det ingen nål utan det blev en lång och trist dag. Tid passerade och jag bestämde mig så småningom för att tillsammans med min gitarr och min lilla ministudio lämna mitt tillhåll i Hok och hälsa på David i Vaggeryd. Kvällen resulterade i alla fall i att vi blev färdiga med vår demo till "Star of This Town" som låten troligen kommer att heta.

Skoldagen var dessutom väldigt tröttsam, lyckades tvinga mig upp imorse för att ta en snabbdusch och sedan borsta tänder och diverse för att sedan röra mig emot bussen. Halvvägs slog det mig att dagen var på väg att bli katastrofal då jag inte hade med min Ipod. Efter en snabb överläggning inuti mitt huvud så bestämde jag mig för att skynda mig hemåt för att lika snabbt ta samma väg igen och lyckas komma med bussen som stod beredd att åka.

Första lektionen var Mediekunskap, blev väl lite besviken på mig själv eftersom jag inte gjort mitt prov så idogt som jag bör ha gjort. Sedan var det musik och vi fick spela fritt medan läraren rörde sig runt i rummen för att lyssna, vi gav honom en invit att spela trummor till "Sultans Of Swing" vilket han glatt accepterade och rocken var ett faktum. I musiksalen stannade jag enda tills dess att min buss var på ingång så sedan bar det av hemåt. Hann med cirka 25 minuter i solen och sedan drog jag mig häråt.

Lite smått överraskande att första dagen som tågen är tillbaka så är det 30 minuter försenat vilket innebar att vi inte hade så mycket tid på oss inför första lektionen. Jag och David tog en sväng förbi konsum och köpte varsin dricka för att sedan dela mp3 och diskutera musik på tåget.

Till helgen verkar det även bli så att jag ska umgås med viktor och Scrammel! Det är efterlängtat.

Aja, jag har inget mer att skriva.

Det är cirka 4 timmar kvar tills det är fredag, veckan har gått sjukt snabbt. Projektveckan har väl varit både si och så.  Idag slutade skoldagen med ett par timmar i en musiksal. David med en gitarr, Morgan med ett set trummor och lilla jag med en mikrofon. Bortsett från skolan så har väl veckan varit lite kaotisk och skrämmande. I guess time will decide what happens.

Blev ingen nål idag utan det blir på söndag istället. Det ser jag fram emot.
Aja det här suger, tänkte skriva något eftersom jag inte gjort det på ett tag.

And I'll go to bed, to forget all about you.

Jag har en fot som är större än den andra, det jobbiga med det här är att det inte går att stödja på den. Den är röd/lila och ful. Denna fot får mig idag att stanna inne.

Balans.
Hur viktigt är det egentligen?

Vem vill inte ha en balanserad värld?
Där alla länder har samma förutsättningar.
Där hela jordens invånare har samma rättigheter.
Där vi "styrs" utav av folkets balanserade åsikter.
I en demokrati som den vi lever i tycker jag det är viktigt med en balans, det gäller inte bara att samla röster och vinna ett val för att sedan styra ett land. De där rösterna visar på ett förtroende, ett förtroende från oss till dem. Jag tycker det är fel att slappna av efter att man vunnit "makten". Det är då förtroendet ska byggas på. Jag känner att vi inte har fått den responsen vi förtjänat utav regeringen. De använde förtroendet för att själva bygga det land de vill ha. Det finns alltså ingen balans. De måste ta in åsikter, vara öppnare mot folket och verkligen tala öppet om förändringar som de vill göra. Sedan måste de be om bemötanden och väga in våra tankar i deras och tillsammans hitta en balans mellan dem.

Nu för tiden är politiken så förstörd!
Jag var förut inte särskilt intresserad, jag var yngre och jag hade andra tankar.
Socialdemokraterna skötte landet i det tysta, det var inte mycket man la märke till då som yngre.
När sedan förtroendet lämnades över till moderaterna så var det självklart att förändringar skulle ske, det var ju det som var efterlyst. Men jag tycker det är fel sorts förändringar, vi försöker till det yttersta för att bli ett litet gulleland till EU. Jag tycker vi ska vara medlemmar av eu, jag tror att t.ex euron skulle vara bra för Sverige. Det är även rätt att få europa att gå samman och jobba för varandra. Men man får aldrig glömma självständigheten. Sverige är ett land, vi måste som sagt hitta någon sorts balans mellan Sveriges tankar och EU:s.

Dessutom har man ingen aning om hur man ska rösta, det är samma politiker som när man var liten och inte brydde sig alls. I takt med att vi får nya människor som får rösta måste vi också förändra vad som kan röstas på. Det är inte konstigt att partier som Sverige Demokraterna och PiratPartiet får röster. Sverige Demokraterna är något utav det värsta vi har här i Sverige, de lyckas lura folk med hjälp av sina finurligt skrivna mål. För att förstå dem måste man läsa mellan raderna, det de strävar emot är ingenting att ha. PiratPartiet däremot är ett parti som tar ställning i frågan angående fildelning och våran integritet. Visst det låter skitbra! Ända tills man läser något liknande "Denna frågan är så viktigt för oss att vi inte tar upp andra frågor." Visst, ett partis som bryr sig om en fråga? Låter verkligen skitbra. Dessutom så samlar båda partier röster, det är skrämmande. nej vi behöver förnyelse i de partier som är seriösa.

Politiken måste förändras med folket.

hade sjukt tråkigt och det slutade med att jag bara skrev en del.
Bara tänkte och skrev så kan mycket väl finnas några fel.

Jag undrar egentligen vad det är som fått dig att blint se det du vill se.
Vad det är som gör att du inte hör vad alla andra hör, du hör bara det du vill höra.
Vad det är som gjort att du inte kan se saker objektivt'
Vad är det egentligen som fått dig att tro att människor förändras på en sekund?

Är du rädd för sanningen?
Är du rädd för ensamheten?
Är du rädd för att inte räcka till i andras ögon?
Är du rädd för dig själv?

Det är enkelt att leva när allting är bra.
Det är enkelt att leva när man är en sten i varenda människas ögon.
När du är den stabile parten som inte rör sig, som alltid är där.
Det är enkelt att leva i en lögn, det är när den scenen du byggt upp faller ihop och statisterna just bara är statister som du kommer att inse hur svårt du gör det för dig egentligen.
Det är först då du får en inblick i hur livet verkligen fungerar

Du vet att varje människa gör sina egna val.
Val som kantas utav konsekvenser och belöningar.
När man gör ett val är det oftast med tanken att man på något sätt ska vinna mer än vad man förlorar.
Vi får alla göra våra val, men vi får också ta konsekvenserna.

If I could just speak the words to tell her
Exactly how I feel
I count the ways that I might say it
But I know that none of them will work because
She won't feel the same
I've come this far
But I can't go through with it because the truth would hurt too much
This hurts too much
She goes back to the west coast to drink in the sunshine
And I will stay here in these dead plains
And try to make a seed grow
And I would pray for rain
If I thought that that would help

I samma takt som vi blir äldre så dör även våra drömmar

Minns ni när man var liten?
Vilka ambitioner man hade?
Vilka drömmar?
Vilken framtid!

Jag minns det!
Jag kan minnas hur jag skulle vara bäst i världen på fotboll, hur jag inte skulle behöva ett vanligt jobb, hur jag inte ens hade något drömyrke pga. av att jag skulle tjäna pengar på att spela fotboll! Bristen på vänner, självförtroende, och mod spelade då ingen roll, allting skulle komma till en när den där drömmen slog in. på lågstadiet var jag faktiskt rätt duktig i skolan, det tror jag har sin förklaring i att jag var en tävlingsmänniska, jag ville vara bäst. Inte för att andra skulle se att jag var det, utan för att enbart jag skulle se att man behöver inte allt det där som kan vara så viktigt för andra för att prestera. Idag skulle jag nog vilja ändra den åsikten. Inte till att man är i behov utav det, utan mer till att man ska kunna ha det, det är en balans. För att lära sig förstå människor måste man vara nära dem. Du kan finna viss förståelse för dem på distans men för att veta hur de tänker måste du komma dem in på skinnet.

Idag när man blivit äldre så har även de där drömmarna fått ro i huvudet, de ligger på en avskiljd plats i dvala. De kommer aldrig försvinna, men de kommer inte heller att komma upp till ytan igen. I den här åldern handlar det mer om att att få den bästa utbildningen, att få de bästa betygen, att få bekräftelse ifrån människor. Det kan tyckas att bekräftelsedelen är oväsentlig och självisk, men tänk efter! Det är inte bara du som styr din karriär, det är andra som placerar oss, det kommer vara andra som befordrar oss, det kommer tillslut vara andra som har oss som chefer eller liknande. Att lära sig att få bekräftelse utav folk utan att de ser på oss som att vi tror oss vara bättre, det är något som är livsviktigt att lära sig.

Mina drömmar sträcker sig inte mycket längre än att jag ska flytta härifrån, jag ska få ett bra jobb, jag ska vara ekonomiskt oberoende utav andra. Det låter som att jag vill vara vad vissa skulle kalla typisk. Men det är det inte, för jag tänker alltid sträva lite längre när jag nått dit, och innanför det där skalet som är min kropp. Där kommer jag alltid finnas, med mina åsikter, mina tankar, och mina intressen. Och det är där innanför jag är den unika individen som jag faktiskt är. Inte i hur jag ser ut, eller vad jag har på mig eller liknande. Utan i sakerna jag tänker och säger.

Jag vet inte vad för spel du spelar, men du spelar ut mig i alla fall.
Förstår verkligen inte, det här är bara drygt.
Kommer det någonsin bli som innan?

Tisdagen renderade i att jag inte var i skolan pga att jag endast har klassråd och matematik, klassrådet håller väl på i cirka 10 minuter och i matten förbereder de sig för nationella. Jag är ju sedan tidigare klar med Matte A så jag har varken lust eller behov av att sitta och förbereda mig för något som inte kommer påverka mig.  I alla fall gick jag upp tidigt och tog ett par timmar senare tåget till vaggeryd där jag skulle träffa Lelly och följa henne till värnamo. Under tiden jag väntade så samtalade jag med Tess som jag träffade i "Centrum" av Vaggeryd. Sedan kom Lelly och det bar av till Värnamo. Hon var väldigt duktig på det där med att köra bil och inom en snar framtid är jag säker på att hon kommer att få sitt körkort.

Väl hemma i trevliga Hok strax innan sju så kollade jag på two & ½ men på TV. Efter det blev det till att byta strängar på gitarren och sedan ägna mig åt den. Imorgon är det onsdag vilket innebär kort skoldag och sedan träning, delade åsikter om det där va!

Just nu är det Conor Oberst som skänker musiken till mina dagar, det känns sjukt bra! Det är en mysig man det där!

Den här dagen har verkligen inte givit mig något alls.
Buss till skolan på morgonen, trött som få och inträngd i ett litet hörn där längst in.
När skoldagen väl började så var det mediekunskap som var den första prövningen.
Jag svarade tillsammans med David enkelt på ett par frågor.
Sedan vart det musik och vi har som uppgift att skriva en låt, jobbar med David och Julia så det går hur bra som helst.
David och jag gjorde nästan klart vårat radioprogram på den sista lektionen medieproduktion dessutom:)

Blir sjukt irriterad på Know-it-all människor, ni ska alltid ha rätt! Visst det är trevligt när ni har det, det kan jag tänka mig. Även jag tycker om att ha rätt. Men lär er för fan att kunna ta kritik, har ni fel så har ni det. Ingen klandrar er. Vad ger det er att bli förbannade för att någon tydligen visste något som ni inte gjorde.

Ja, jag är irriterad idag, jag skulle vilja smälla till någon på käften.
Dock är jag glad att det även finns förnuftiga människor i min närhet.

Meaning is sometimes hard to spot
But if this is real, then I guess I was mistaking.
And if there is truth, why can't we find it?

Och jag kommer förklara allting för dig när jag själv kommer på orsakerna är.