And change will surely come.
Tiden flyger förbi, idag är det den 24:de December, ni vet alla vad för dag det är.
En dag jag så gärna hoppar över varje år, en dag som visar så mycket om vad för människor vi faktiskt är. Dock blev det en liten förändring detta år, en liten förändring är oftast början till någonting stort. jag vet itne om jag ska vara rädd, eller om jag ska låta den där glädjen som knackar på ingångarna till mitt huvud komma in. Den där glädjen, jag vet inte om det är precis vad jag säger att det är. Någonting är det, och in vill det i alla fall..
Familjen samlad, den där familjen som man älskar, men liksom ändå inte alltid klarar av. Människor med samma ursprung, samma uppväxt, många gemensamma minnen.. Ändå så olika, det är kanske det allting handlar om egentligen? Allt det där man delar på, alla saker man har gemensamt.. den där tryggheten som ändå finns, vi gillar att utmana oss själva, vi tycker om att se hur vi påverkas av förändringar vi själva skapar. Vi skapar förändringar som vi vet inte är bra för oss, säkra på att vi klarar det. Sedan slår det en att man faktiskt inte klarar det, och då är det oftast försent. Det är då vi behöver en vän eller någon man hade före den där jävla förändringen för att fortsätta lyckas hålla huvudet högt.
Jag fick det, vad fick du? Varje år kommer alltid frågan upp, bara ett fåtal är intresserade av svaret. Hela livet är en tävling, och nästintill varje människa känner att de måste vinna den. Vem fick dyrast eller bäst saker? Seriöst, vem fan bryr sig? Jag skiter i vad jag får, jag vill egentligen inte ha något, lika lite vill jag ge någonting.. Liksom materia. Allt jag vill är att de jag bryr mig om verkligen vet att jag gör det. Och det är allt jag vill med, jag vill veta, jag vill ha den där bekräftelsen. Jag får den utav er utan presenter och sådant där.
Högtider tar alltid fram det värsta ur människor!
Den 24:de December alltså. Sju dagar kvar till den där nyårskvällen, den där kvällen där man snabbt kan sammanfatta året med av att det itne riktigt blev som man hade tänkt sig för precis ett år sedan. Nya tankar och nya minnen har intagit våra sinnen och spökar för oss när de känner för det. Bra tankar dåliga tankar, de varvar varandra. Löftena vi ger oss själva, vi får det att låta så seriöst, men i själva verket är det inga löften, det är förhoppningar och uppmaningar om att vi ska kunna förändra något till det bättre..
Jag vet inte vart jag ska vara, jag vet inte när jag ska vara, jag vet inte vilka som kommer vara där. Allt jag vet är att jag vill vara med dig.
Det är alltså julafton, klockan är 20:00. Om ett år kommer en liknande blogg kanske uppdateras, och det kommer inte ta lång tid. jorden kommer förhoppningsvis snurra lite snabbare, sekundvisarna tickar lite snabbare och Almenackans sidor vänds. Det var inte en allt för lång tid sedan det faktiskt var sommar, den där jävla sommaren som blev en tid för förändringar.
God Jul på er alla va.
Jag ska vara lite mer positiv nästa inlägg dåva:)
En dag jag så gärna hoppar över varje år, en dag som visar så mycket om vad för människor vi faktiskt är. Dock blev det en liten förändring detta år, en liten förändring är oftast början till någonting stort. jag vet itne om jag ska vara rädd, eller om jag ska låta den där glädjen som knackar på ingångarna till mitt huvud komma in. Den där glädjen, jag vet inte om det är precis vad jag säger att det är. Någonting är det, och in vill det i alla fall..
Familjen samlad, den där familjen som man älskar, men liksom ändå inte alltid klarar av. Människor med samma ursprung, samma uppväxt, många gemensamma minnen.. Ändå så olika, det är kanske det allting handlar om egentligen? Allt det där man delar på, alla saker man har gemensamt.. den där tryggheten som ändå finns, vi gillar att utmana oss själva, vi tycker om att se hur vi påverkas av förändringar vi själva skapar. Vi skapar förändringar som vi vet inte är bra för oss, säkra på att vi klarar det. Sedan slår det en att man faktiskt inte klarar det, och då är det oftast försent. Det är då vi behöver en vän eller någon man hade före den där jävla förändringen för att fortsätta lyckas hålla huvudet högt.
Jag fick det, vad fick du? Varje år kommer alltid frågan upp, bara ett fåtal är intresserade av svaret. Hela livet är en tävling, och nästintill varje människa känner att de måste vinna den. Vem fick dyrast eller bäst saker? Seriöst, vem fan bryr sig? Jag skiter i vad jag får, jag vill egentligen inte ha något, lika lite vill jag ge någonting.. Liksom materia. Allt jag vill är att de jag bryr mig om verkligen vet att jag gör det. Och det är allt jag vill med, jag vill veta, jag vill ha den där bekräftelsen. Jag får den utav er utan presenter och sådant där.
Högtider tar alltid fram det värsta ur människor!
Den 24:de December alltså. Sju dagar kvar till den där nyårskvällen, den där kvällen där man snabbt kan sammanfatta året med av att det itne riktigt blev som man hade tänkt sig för precis ett år sedan. Nya tankar och nya minnen har intagit våra sinnen och spökar för oss när de känner för det. Bra tankar dåliga tankar, de varvar varandra. Löftena vi ger oss själva, vi får det att låta så seriöst, men i själva verket är det inga löften, det är förhoppningar och uppmaningar om att vi ska kunna förändra något till det bättre..
Jag vet inte vart jag ska vara, jag vet inte när jag ska vara, jag vet inte vilka som kommer vara där. Allt jag vet är att jag vill vara med dig.
Det är alltså julafton, klockan är 20:00. Om ett år kommer en liknande blogg kanske uppdateras, och det kommer inte ta lång tid. jorden kommer förhoppningsvis snurra lite snabbare, sekundvisarna tickar lite snabbare och Almenackans sidor vänds. Det var inte en allt för lång tid sedan det faktiskt var sommar, den där jävla sommaren som blev en tid för förändringar.
God Jul på er alla va.
Jag ska vara lite mer positiv nästa inlägg dåva:)
Kommentarer
Postat av: Anonym
AMEN TO THAT BRO
Trackback
