.

Idag har jag varit väldigt duktig, spenderat ett antal timmar utomhus vandrandes runt i något av en cirkel. Vilket håll jag än valde att gå kom jag ändå hela tiden tillbaka till samma plats. Precis som tankarna, hur mycket vi än vrider och vänder på dem så kommer de nästan alltid att vara precis som förr.

Ute på tunn is?
Jag bygger just nu upp mitt liv av ett virke som inte tål så där väldigt mycket, jag bygger mitt hus av papper. Det är ett fint hus, väldigt hemtrevligt. Tätt är det och varmt och skönt. Men just av den anledningen att jag inte har något annat att bygga av kan varje vindpust få hela skiten att falla ihop. Ge mig sommar nu så jag kan gå ut och hugga till mig lite trä och ge mig själv ett extra skal som tål de där vindarna va.

Skolan börjar imorgon, den välkomnas med öppna armar av mig! Visst det är skönt att ha lov, träffa människor lite längre och oftare. För att inte tala om sovmorgnarna, mysigt jo. Men jag behöver strukturen, jag behöver något att uppehålla mig med. uppgifter som skapar tankar som kan ta andra tankars plats lite då och då. Ju tidigare skolan börjar desto tidigare får vi nästa lov dessutom. Jag ser fram emot sommarloven. Jag har endast två riktiga sommarlov kvar, efter det tredje ska jag nämligen komma tillbaka till en helt ny skola, med helt nya förutsättningar och nya människor än en gång. Högskolan då alltså, förhoppningsvis bär det även med sig en ny plats att bo på.

Farväl va!