.

Fredagen spenderades i Jönköping
Skola - Stan - Bowling
Bowlingen var lite sent påkommet för mig men jag tvekade inte, jag skulle gå den där jävla milen när som helst för dig typ.
Var väl hemma någon gång mellan ett och halv två på natten i alla fall
Slocknade då till "Live aus Berlin" med Rammstein

I vilket fall som helst gick bowlingen bättre än väntat för mig, efter en kass inledning blev jag nästan duktig.

Vaknade imorse av den där telefonen.
Hade återigen varit en sådan idiot som sover alldeles för länge..
Nu som då har jag inget att säga om det, jag kan inte skylla på annat än mig själv.
I vilket fall som helst blev det att åka till flickvän och kolla film till att börja med.
"The Notebook" Den gulligaste filmen som finns typ, den är sjukt bra och jag kan se den flera gånger.
Sedan ut och gå en stund........................................


Precis som du gör mig sådär stark kan du lika enkelt göra mig sjukt svag..
Vi är nästan framme vid 3 månader och jag hoppas verkligen att du fortsätter stå ut med mig minst lika många till.
För jag tycker verkligen om dig, jag vet att jag fortsätter säga det hela tiden.. Men det är i alla fall sant.

Läste ett brev í fredags, fick mig att verkligen förstå lite bättre hur människor fungerar. Ingen förtjänar det där. Inte någon alls. Visst innehållet var väl mycket av vad jag hade misstänkt, mycket av det där jag ofta tänkt om denna personen. Men att läsa dessa ord skrivna för hand av personen själv, samtidigt som jag vet att inte ett enda ord av det där är menat för mig att läsa. Det var svårt, det kändes faktiskt till och med i mig.. Alla de saker människan klottrat ner på pappret om sig själv var väl saker han nästintill fruktat att jag skulle ha en aning om.

Men en människa av denna sort bevisar verkligen en sak..
Personen försöker att skaffa kontakt varje dag, aldrig nere. Alltid positiv.
Det är en sådan här människa jag tycker synd om, en som har den där jävla skiten inom sig varje dag men ändå kämpar så jävla hårt för att aldrig visa upp den. Som alltid går omkring med ett leende.
Det är så det funkar, har man problem så går man inte och ropar ut det, Man skryter inte om det. Man går omkring i skolan eller vart man nu än hela dagen och låtsas att problemet inte existerar för att sedan komma hem och döda sig själv med alla tankar..

Därför tycker jag inte ett skit synd om er som har allt det där en människa behöver men som tydligen inte räcker för er, ni måste alltid vara värst. Det är så uppenbart när ni har era "problem" ni har så bråttom med att visa upp det.. Ni kommer alltid först, era liv kan ju inte vara annat än dåliga? Tänk hur många som hade velat ha eran plats i världen. Tänk på alla som är så jävla mycket bättre än er men inte får ett skit.. Tänk på hur de hade varit nöjda med att endast ha en liten del av det ni har och värdesätter så lågt..