.

Trots att skolan just börjat igen är det snart lov ännu en gång.
Och jag ser fram emot det. Jag brukar inte vara den som väntar på det alltför tidigt.
Fast nu blir skolan faktiskt bara allt konstigare och konstigare, eller inte skolan i sig.
Det är mer sakerna och människorna den för med sig som inte tagit plats än.
Fast i en förändring som jag inte vet när den är färdig, Det är en bra förändring tror jag, lite jobbig dock kanske.

Och för omväxlings skull så önskar jag lite att veckan glider förbi i hög hastighet, jag ser fram emot helgen. Jag ser faktiskt fram emot den sjukt mycket! Känns faktiskt lite läskigt att den enda musiken jag har nu för tiden när jag inte sitter framför den här jävla saken är den i mitt huvud. Trodde inte att jag skulle klara mig så där särskilt länge utan musiken. Det har liksom alltid varit jag och min musik mot resten. Det är ännu en förändring som jag inte ens märkt av att den inträffat.

Världen visar nu upp hur den fungerar, tillfälligheter här och där. Den här senaste veckan har visat att man faktiskt inte kan ta allting för givet, att livet inte fungerar så. Bara i vårat lilla län har ett antal familjer fått vad de verkligen inte förtjänat, vad egentligen ingen förtjänar. Det går snabbt, vi kan inget annat göra än att leva ändå. Att leva i ständig rädsla fungerar nog inte riktigt heller. Det är förjävligt och jag önskar alla som vart med om den här skiten all lycka, jag kan inte ens föreställa mig sorgen.

"I'm so sick and tired tryin to change your mind
When it's so easy to disconnect mine"