.

Vänd mig upp och ner och det ser ut som att jag ler..

En tomhet som ekar inom mig
Ett behov som inte kan fredas
En spegelbild som jag inte vill ha
En saknad...

Musiken får mig att sjunga med, men den tar inte längre fram mina känslor. Gitarrerna ligger just nu på sängen, dock finns inte glädjen där. Vart är människorna? Jag är dessutom fylld av tvivel, meningslöst sådant som inte bör existera alls. Så många frågor men så få svar. Vart ska jag söka mig? Sömnen smyger sig närmre men skjuter sig samtidigt ifrån mig. Påsklov, härligt men samtidigt så skrämmande. Rädslan av att slösa bort dagar med att inte göra någonting alls, timmar man kastar bort genom att inte göra något när det faktiskt inte heller finns något att göra.

Fem månader. Det må vara en lång tid. För mig är det en äckligt lång tid.
Jag älskar dig, jag gör det verkligen. Nu är det jag som tänker istället för att bara känna.
Förlåt för det.

Det här suger, orden dyker upp och försvinner lika snabbt i mitt huvud.
Låt mig göra skillnad, låt mig bara vara lite mer än vad jag är idag.