.

Alla går vi vilse någongång..
Men alla labyrinter har sina vägar ut
Den här gången är det dock ingen väg ut jag vill finna
Det är en väg tillbaka jag drömmer om.

observera ordet drömmer, en dröm, det är det enda det är.

Människor är ena lustiga varelser, vi kastar ur oss ord vi menar och ord vi inte menar.

I den situation jag befinner mig nu så är det trevligt att se att det finns folk som faktiskt bryr sig, folk som jag inte väntat. Sen finns de folk som jag förväntat mig finns där som väljer det här tillfället att säga, - vad var det jag sa?:).

Och jag må vara patetisk, men jag anser mig ha rätt att vara det. Jag vet vad ordet betyder och ni har rätt att jag har det, men inte som ni tror.

Åh, en dag till..

Nyss kommit in ifrån en tids plugg ute i solen, hade en del att ta igen både i huvudet(plugg) och på ryggen(sol).
Jag ska också ta det där körkortet snart tror jag, det känns så. Jo, jag ska ha det, någon gång under våren nästa år ska jag ha det.

Under de här senaste dagarna har jag haft tid för mig att ta itu med mina problem och tankar, jag har kommit fram till en hel del. Jag vet vad som varit fel, och att jag skulle gjort annorlunda. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att förändras så den sista vekcna, men någonting var det. Och jag tänker inte låta mig gå igenom en sådan förändring igen. Det kostade mig det bästa jag någonsin haft.

Varje väg bär ett minne nu för tiden, jag går igenom de här åtta månaderna i mitt huvud, de bra delarna skapar en fatal förstörelse i mitt inre. Jag vet att man inte får säga att något är perfekt, men jag vill så gärna. Jag får väl nöja mig med att säga att du var så mycket bättre än alla andra, på alla sätt. Jag ska berätta för dig någon gång. Jag ska delge mina tankar.

Du är bra!

Jag ser nu att jag gjorde så många fel, jag ser att jag kunde gjort allting så annorlunda, jag ser så väldigt mycket. Men jag ser inte någon framtid längre.

Jag får skylla mig själv, jag kunde inte kontrollera mig, jag blev rädd. Jag gick vilse. Jag trodde verkligen att jag var stark, jag trodde att jag hade fötterna på jorden. Det visar sig att det var du som var min styrka, det var du som var rötterna som höll fast mig. Det var DU som stod och höll mig i handen medan jag balanserade runt på en brunnskant, allt för att inte få mig att falla. Men tillslut så faller vi alla, fast jag ser ingen botten.

Jag var naiv, jag ville vara större, jag ville vara din. Mina tankar om att vara så mycket för dig, att vara dig så tillags fick mig till slut att fall ifrån dig.

Min hand känns så tom när den aldrig mer kommer att få ha din i sig, mitt huvud är avskärmat från verkligheten, det var du som var min verklighet.

Att jag kunde vara så jävla dum

Jag älskar dig ju...

Varför gjorde du så där?
Och sedan så där?
Och varför saknar du mig inte ens lite?

Var det jag som överreagerade?
Eller var det du som tog för lätt på det?
Visst mitt svek var stort
Men dina lögner var även de stora i mina ögon.
Dessutom var de många.

Jag tänker inte ringa, jag tänker inte göra någonting nu, trots att du lämnat ett stort hål efter dig.

Jag kastade inte bara bort något, jag kstade bort en del av mig.

Nu när du grävt ett hål och lagt mig i det, är det inte dags att du börjar fylla igen det?

Snart slår klockan nio och jag ska lägga mig och somna om i min säng!

Alltså ingen skola idag, eller jag har inga lektioner om man hellre vill uttrycka det så. Inte heller imorgon har jag några lektioner vilket betyder att jag har bara skola på onsdag denna vecka och det lär inte bli så farligt, torsdag medför ju avslutning och det blir nog rätt trevligt ändå.

Kom även in på den eftertraktade fotolinjen, det med delade känslor. Klassen tilltalar mig inte riktigt men jag får väl se till hösten hur det ser ut. Aja, som sagt nu ska jag sätta på lite musik och sova lite.

Klockan fyra ska jag jobba och det är det enda jag har planerat för idag.

Det var det svåraste som fanns, det vi skapade, det vi blev.
Vi gjorde det enkelt, vi hittade balansen, vi letade djupt i våra hjärtan och fann varandra.
Vi lät då vara då och skapade för varje minut ett nytt nu.
Vad var det som hände?
Vartifrån kom denna vändning som ingen av oss såg komma, som slog ner oss till backen.
Det svarta molnet av ingenting som vi inte kunde bekämpa, den stora frågan som vi inte hade något svar till.
En oändlig ekvation av mardrömmar.

Vi lyckades ta det så långt, vi lyckades med varandra bestiga det där berget.
Nu står vi där uppe, mot en klippbrant och balanserar på eggen av en kniv.
Varje enstaka knuff kan få oss att tappa balansen, det har varit nära nu, alltför nära.
Men om du tappar fästet, om du faller.
Jag ska ta din hand, aldrig släppa taget, inte förrens du återigen är i säkerhet.
I dig själv, i livet och i oss.
Men om det tvärtom är jag som tappar balansen, låt mig då falla ensam.
För du förtjänar inte ett fall, jag må säga saker som får dig att tro annorlunda.
Men tro mig när jag säger att du är det bästa jag har, det bästa jag någonsin haft.
Om jag faller, så medan jag faller ska du sakta sväva uppåt, emot nya höjder.
Du är allt det där jag bara kunnat drömma om, du är den enda dröm som blivit verklighet.

Vi ska ta oss igenom det här...

Dina ögon är det finaste underverk som finns här på jorden. Den gröna nyansen som trotsar världens hat och inom sig gömmer en lycka. Jag ser den. Jag har alltid sett den gömd där inne. Tanken på att tiden kan medföra att jag inte längre får se in i dina ögon, att jag inte längre får fläta in mina fingrar i dina, det är de värsta tänkbara scenariot jag kan föreställa mig.

För trots att vi fastnat i en svart cirkel, ett hjul av hopplöshet, när det känns som att vi förlorar kampen. Ta min hand, se mig i ögonen, säg de där orden till mig.

det här är vår kärlek
och jag hatar att se den dö.

Det som hände, hände bara om någon kommer ihåg det.

När alkoholen tar över, när du inte är medveten om vad du gör och säger.
Folk säger att det är då man är som ärligast, samtidigt skyller vi misstagen som händer under påverkan på just alkoholen. Sanningen är den att alkoholen gör dig inte ärlig, den tar fram mer lögner än sanning. Folk säger vad de tror att folk vill höra. Folk säger de konstigaste sakerna.

Men nej, vi säger inte sanningen. Och om du nu är så övertygad om att det är sanningen som lämnar dina läppar. Då är det du tidigare sagt lögn. Ibland tycks hela livet vara en lögn.

Och du som pratar så där smart, du som är stor i orden.
Du är sjukt liten på jorden. Du reflekterar bort de människor som kommer dig nära.
Vi måste släppa människor inpå oss. Vi måste tala smart, men tydliggöra att vi inte hyser några fördomar mot de som inte är likatänkande. Vi måste göra oss ett namn hos andra, vi måste få respekt. Det är då människor lyfter fram dig. Även de dummaste människorna kan lyfta fram oss. Världen är rund, precis som cirkeln. Om vi tar dig som första människan och du sedan säger ett ord till din närstående nästa, sedan ber honom att föra vidare till sin. Tillslut kommer ordet på något sätt ha gått cirkeln runt. Jorden är singular, en människa ska kunna ha sitt hem vart som helst på globen.

Sitter återigen på jobbet, där det är väldigt tyst och stilla. Jag gissar på att det blir tre timmars lugn!
Igår blev det ingen nål utan det blev en lång och trist dag. Tid passerade och jag bestämde mig så småningom för att tillsammans med min gitarr och min lilla ministudio lämna mitt tillhåll i Hok och hälsa på David i Vaggeryd. Kvällen resulterade i alla fall i att vi blev färdiga med vår demo till "Star of This Town" som låten troligen kommer att heta.

Skoldagen var dessutom väldigt tröttsam, lyckades tvinga mig upp imorse för att ta en snabbdusch och sedan borsta tänder och diverse för att sedan röra mig emot bussen. Halvvägs slog det mig att dagen var på väg att bli katastrofal då jag inte hade med min Ipod. Efter en snabb överläggning inuti mitt huvud så bestämde jag mig för att skynda mig hemåt för att lika snabbt ta samma väg igen och lyckas komma med bussen som stod beredd att åka.

Första lektionen var Mediekunskap, blev väl lite besviken på mig själv eftersom jag inte gjort mitt prov så idogt som jag bör ha gjort. Sedan var det musik och vi fick spela fritt medan läraren rörde sig runt i rummen för att lyssna, vi gav honom en invit att spela trummor till "Sultans Of Swing" vilket han glatt accepterade och rocken var ett faktum. I musiksalen stannade jag enda tills dess att min buss var på ingång så sedan bar det av hemåt. Hann med cirka 25 minuter i solen och sedan drog jag mig häråt.

Lite smått överraskande att första dagen som tågen är tillbaka så är det 30 minuter försenat vilket innebar att vi inte hade så mycket tid på oss inför första lektionen. Jag och David tog en sväng förbi konsum och köpte varsin dricka för att sedan dela mp3 och diskutera musik på tåget.

Till helgen verkar det även bli så att jag ska umgås med viktor och Scrammel! Det är efterlängtat.

Aja, jag har inget mer att skriva.