.

Sitter här på jobbet och stirrar växelvis mellan klockan på väggen och den på datorskärmen. Det dröjde enda fram till halv sju för att den första låntagaren skulle komma, förmodligen var det också dagens sista.. Det är en dag kvar tills skolan börjar, och det ser bra ut, så länge jag i alla fall har ett par raster samtidigt som de andra klasserna. Nej, min klass blir det nog inte mycket till att umgås med..

När skolan börjar blir det nog även lite djupare inlägg än de simpla "vad jag har gjort" som tagit över min blogg, nej jag har inte orkat tänka, nej jag har inte orkat sätta bokstäver på de tankar jag väl har tänkt..

Vaknade alldeles försent idag dessutom, steg inte upp förrens halv två, vilket gav mig ett par timmar innan jag skulle traska hitåt innan klockan fem.

Världen är sjukt orättvis, det är ingen som riktigt gör mig något trots det lägger jag tyngder på mig, vikten ökar och ökar ju mer jag lägger på och antingen bryter jag ryggen av mig eller så kastar jag av dem tillslut! Skulle chansa på det sistnämnda.. När någonting vi har älskat är på väg att försvinna, då tränger apatin på, rastlösheten just allt det där vi avskyr.. Det enda vi kan göra är att vänta och hoppas..

Now all is said and done, I'm not the only one...