Jag vet att jag drömde om att rädda dig.
Allt du ser blir till minnen
Allt du hör blir till minnen
Allt vi är, är just minnen.
Hur känns det att veta?
Är det värre att tro?
Du är rädd för vad du kommer få veta.
Men du är lika rädd för att leva utan vetskap.
Jag får intala mig själv flera gånger om dagen
Att jag inte ska störa dig, inte höra av mig.
Jag tänker tillbaka till när min enda uppgift var att få dig att le
Det smärtar att jag hade så sjukt mycket mer att ge, att tiden inte räckte till för allt jag ville.
Jag försöker att verka kall
Jag tänker njuta av det som avnjutas kan
För till slut kommer även tiden då jag faller i glömska.
När jag bara är ett mycket gammalt namn
I en mycket gammal bok
Bara ett namn i ett framtida släktträd.
Kommentarer
Postat av: Angelika
nu är du sådär djup o go ingen :P skulle få sträcka mig jälvligt lång för o lyckas komma ända in i dej ;) höhöh
Trackback
