först skratten, sen de där tårarna.

Nu när du grävt ett hål och lagt mig i det, är det inte dags att du börjar fylla igen det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0