En hand i din och den andra vilande på din höft

De små sakerna ger mig så väldigt mycket
Och jag tackar dig för det.

Mina tankar börjar skrämma mig, mitt perspektiv blir mindre och mindre och det känns som att jag snart bara kommer att kunna se åt ett håll. Man ska aldrig se saker från bara en vinkel, det finns så mycket omständigheter som påverkar och förändrar. Kanske vet vi inte allt det där som vi tror att vi vet.

Vi är alla pjäser i varandras spel
spela mig rätt så försöker jag göra detsamma för dig.
Ge mig dina ögon stirrandes in i mina
Ge mig ett ögonblick där vi kontrollerar tiden och stannar den

De rätta orden är aldrig de jag säger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0