När ingenting blir allting.

Tysta andetag i mörkret
Mina armar runt dig
Viskar något för att se om du är vaken
Fortfarande bara de där andetagen som jag kan lyssna på en hel natt
Reser mig upp och bara tittar på dig.
Ditt ansikte, din kropp, ditt ansiktsuttryck när du sover.
Allt det där och allt det andra, din helhet är så sjukt underbar.
Jag viskar mina tre ord till dig och du svarar med dina tre till mig.
Det är då jag vet att jag verkligen har det bästa någon kan ha.
Det är då ett litet leende smyger fram och sätter sig på mina läppar.

Det är fyra månader idag, för vissa är det inte mycket tid alls.
Men vi har faktiskt bara börjat. Jag låter mina tankar tala för sig typ.
I samma stund som du kommer hit vet jag att jag kommer sakna dig så sjukt mycket när du åker.
De säger att man inte får spendera alltför mycket tid tillsammans, att man då tröttnar på varandra.
Jag är inte det minsta trött, så länge vi får dagar/nätter som de här någon gång då och då i alla fall så kommer vi alltid lyckas att hålla tag i varandra. Hur mycket världen än gungar.

Lejla Trokic
Du får leva med att du är min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0