ni vet ingenting om mig eller någonting alls..
Tystnaden gör sig påmind, apatismen kommer och går, blicken fastnad i taket.
När ingenting är så där ömsesidigt, när du inte får någonting alls tillbaka.
Vad är då poängen med att bry sig alls?
Vet inte, vet inte, vet inte, nej jag vet verkligen inte.
Men jag antar att jag ändå kommer göra det, det är så det fungerar.
Och när tystnaden är tillbaka.
De sista orden är sagda
Nej, jag tänker inte gå ner mig då.
Det löftet ger jag mig själv och ska se till att upprätthålla det.
När ingenting är så där ömsesidigt, när du inte får någonting alls tillbaka.
Vad är då poängen med att bry sig alls?
Vet inte, vet inte, vet inte, nej jag vet verkligen inte.
Men jag antar att jag ändå kommer göra det, det är så det fungerar.
Och när tystnaden är tillbaka.
De sista orden är sagda
Nej, jag tänker inte gå ner mig då.
Det löftet ger jag mig själv och ska se till att upprätthålla det.
Är det lättare om du tycker synd om dig själv?
Jag påminns ständigt om dåtiden nu mer, de där minnena ska visst aldrig få driva iväg till glömskans värld. De ska visst aldrig lämna mig ifred. Men det är faktiskt sant som jag säger jag vill inte ha dem, jag vill inte ha den tiden åter heller.. Aldrig igen, Aldrig någonsin igen.
Jag vet hur det fungerar nu, att jag inte är en av er. Fast jag tänkte mig aldrig som någon människa som tillhörde den där gruppen "er" för mig fanns det inte något er. Jag hade hoppats på att vi inte skulle vara så slutna som vi visade oss vara. Jag hade hoppats på att vem som helst kunde komma och gå när som helst. Det blev aldrig så.. Vi fortsatte att stänga ute allt och alla andra. Vi valde att vara naiva och trångsynta..
Tiden kom visst ikapp mig, jag visste att jag inte var sådan, att jag inte skulle klara av att tillhöra något sånt där särskilt länge.
Varför måste en grupp just bestå av så där lika individer? Vem säger att mångfalden är fel? Olika intressen skapar fler och roligare diskutioner, fast diskutera är väl inte riktigt eran grej..
Jag hade tur, jag kom dit jag ville.
Jag tänker inte kasta bort allting bara för att för en gångs skull passa in någonstans.
Och om det ni nu har det så jobbigt, om hela världen står över huvudet på dig och spottar ner mot dig. Tyck synd om dig själv, jag tänker inte tycka synd om någon som inte förtjänar det längre.
Ni kan inte döda mig mer än vad jag kan döda mig själv. Jag är smart nog att kunna få hela min värld i gungning.
Era ord får den inte ens att vibrera.
Vart tog de där orden vägen?
Kommer de att komma tillbaka?
Jag tänker vänta på dem i vilket fall.
"How about if you
Tell me something new
Tell me what will make you happy
Oh, you
So deserve to be"
Jag vet hur det fungerar nu, att jag inte är en av er. Fast jag tänkte mig aldrig som någon människa som tillhörde den där gruppen "er" för mig fanns det inte något er. Jag hade hoppats på att vi inte skulle vara så slutna som vi visade oss vara. Jag hade hoppats på att vem som helst kunde komma och gå när som helst. Det blev aldrig så.. Vi fortsatte att stänga ute allt och alla andra. Vi valde att vara naiva och trångsynta..
Tiden kom visst ikapp mig, jag visste att jag inte var sådan, att jag inte skulle klara av att tillhöra något sånt där särskilt länge.
Varför måste en grupp just bestå av så där lika individer? Vem säger att mångfalden är fel? Olika intressen skapar fler och roligare diskutioner, fast diskutera är väl inte riktigt eran grej..
Jag hade tur, jag kom dit jag ville.
Jag tänker inte kasta bort allting bara för att för en gångs skull passa in någonstans.
Och om det ni nu har det så jobbigt, om hela världen står över huvudet på dig och spottar ner mot dig. Tyck synd om dig själv, jag tänker inte tycka synd om någon som inte förtjänar det längre.
Ni kan inte döda mig mer än vad jag kan döda mig själv. Jag är smart nog att kunna få hela min värld i gungning.
Era ord får den inte ens att vibrera.
Vart tog de där orden vägen?
Kommer de att komma tillbaka?
Jag tänker vänta på dem i vilket fall.
"How about if you
Tell me something new
Tell me what will make you happy
Oh, you
So deserve to be"
Drink up baby, look at the stars. I'll kiss you again Between the Bars..
Jag vet att du vet, jag ser det så tydligt.
Men vi visste väl att det skulle bli så här.
Vissa kan förändras vissa vågar inte.
Jag kommer aldrig bli som du.AldrigAldrig.
Det där livet är bara ingenting för mig.
Allt börjar bli så mycket tydligare nu för tiden, jag ser hur människor verkligen skiter så totalt i sitt liv och sin framtid. Jag tänker inte vara en av dem. Jag vet vad som måste göras, och jag vet att jag kan göra det. Om ett flertal år kommer rollerna vara ombytta, då är det jag som är där uppe medans ni är där nere.
Denna vinter har varit så där mystisk och ny för mig, vintrarna brukar vara det värsta jag vet. De finns liksom bara där för att jag ska må dåligt av dem. Men jag har lärt mig att det inte fungerar så. Visst alla är väl nere någon gång, men det gäller att veta att det inte alltid kommer vara så. Förändring kommer alltid! Jag tänker inte låtsas att jag är allra längst ner på botten som folk tydligen gör.
Självständigheten jag funnit är riktigt bra, jag vet att jag klarar mig själv. Vad det än gäller! Jag visste det nog likaväl innan, men jag var väl för rädd för resten av världen för att hävda mig just då.
Denna vinter har varit så där mystisk och ny för mig, vintrarna brukar vara det värsta jag vet. De finns liksom bara där för att jag ska må dåligt av dem. Men jag har lärt mig att det inte fungerar så. Visst alla är väl nere någon gång, men det gäller att veta att det inte alltid kommer vara så. Förändring kommer alltid! Jag tänker inte låtsas att jag är allra längst ner på botten som folk tydligen gör.
Självständigheten jag funnit är riktigt bra, jag vet att jag klarar mig själv. Vad det än gäller! Jag visste det nog likaväl innan, men jag var väl för rädd för resten av världen för att hävda mig just då.
Säg till när det blir alltför svårt att andas.
Du kan inte tröttna på att vara dig själv
Du kan bara tröttna på hur du väljer att vara det.
En grupp här, en där och en annan lite längre bort.
Så sjukt mycket indelningar just nu
En stor del av dessa grupper har väl som standard att se sig själv som litelite bättre. Det är väl därför just de är en grupp.
Vissa hävdar bestämt att de inte tillhör någon grupp, de ser väl bara inte människorna de väljer att ignorera.
Vissa ser sig själva som "mindre betydande" de har själv ingen plats i ett sådant där annat gäng. Är då människorna i den egna gruppen lika betydelselösa som man själv anser sig vara? Är det bara att man är så där rädd för ensamheten?
Man måste faktiskt inse att hela världen är indelad, varje människa har sina förbestämda meningar om alla människar, i samma stund som vi ser en så skapar vi en bild av dem. Vad vi kan göra är väl att försöka förstå att det faktiskt bara är en bild, ignorera de där första åsikterna och låta människan själv visa vad det är för någon. Stereotyper får oss att gå miste om så mycket. Detta gäller inte bara intressanta människor. Det gäller även musik, filmer och allt annat. bara för att vi inte gillar genren det tillhör betyder det inte att vi inte tycker om själva tinget.
Till sist, jag är sjukt trött på dessa människor som har så förutbestämda meningar om folk som kommer från andra platser runt om i världen. Att någon talar med brytning, inte har samma hudfärg, har en annan tro än dig eller något liknande betyder inte att du måste hata. Denna människa kan vara hur lik dig som helst. Jag har en liten hobby att fråga ut just dessa människor och få höra deras trångsynta naiva svar om vad det egentligen finns att hata i en människa man inte känner. Det är faktiskt roande, svaren är inte speciellt smarta och visar väl att en annan känd sak i Sverige existerar. Det är den där "Svenska avundsjukan" eftersom människorna tyvärr inte är särskilt smarta själva så avundas de dessa människor som faktiskt är smartare än de säger, avundsjukan omvandlas till hat och därigenom går det..
Vi har alla samma öde. kultur, religion, och ursprung. Ingenting spelar någon roll, du dör till slut i vilket fall..
Gör något vettigt av livet istället.
Du kan bara tröttna på hur du väljer att vara det.
En grupp här, en där och en annan lite längre bort.
Så sjukt mycket indelningar just nu
En stor del av dessa grupper har väl som standard att se sig själv som litelite bättre. Det är väl därför just de är en grupp.
Vissa hävdar bestämt att de inte tillhör någon grupp, de ser väl bara inte människorna de väljer att ignorera.
Vissa ser sig själva som "mindre betydande" de har själv ingen plats i ett sådant där annat gäng. Är då människorna i den egna gruppen lika betydelselösa som man själv anser sig vara? Är det bara att man är så där rädd för ensamheten?
Man måste faktiskt inse att hela världen är indelad, varje människa har sina förbestämda meningar om alla människar, i samma stund som vi ser en så skapar vi en bild av dem. Vad vi kan göra är väl att försöka förstå att det faktiskt bara är en bild, ignorera de där första åsikterna och låta människan själv visa vad det är för någon. Stereotyper får oss att gå miste om så mycket. Detta gäller inte bara intressanta människor. Det gäller även musik, filmer och allt annat. bara för att vi inte gillar genren det tillhör betyder det inte att vi inte tycker om själva tinget.
Till sist, jag är sjukt trött på dessa människor som har så förutbestämda meningar om folk som kommer från andra platser runt om i världen. Att någon talar med brytning, inte har samma hudfärg, har en annan tro än dig eller något liknande betyder inte att du måste hata. Denna människa kan vara hur lik dig som helst. Jag har en liten hobby att fråga ut just dessa människor och få höra deras trångsynta naiva svar om vad det egentligen finns att hata i en människa man inte känner. Det är faktiskt roande, svaren är inte speciellt smarta och visar väl att en annan känd sak i Sverige existerar. Det är den där "Svenska avundsjukan" eftersom människorna tyvärr inte är särskilt smarta själva så avundas de dessa människor som faktiskt är smartare än de säger, avundsjukan omvandlas till hat och därigenom går det..
Vi har alla samma öde. kultur, religion, och ursprung. Ingenting spelar någon roll, du dör till slut i vilket fall..
Gör något vettigt av livet istället.
Let us do our best to do enough.
Även de små misstagen gör så där ont..
Jag tar på mig skulden för allting.
Idag har jag varit väldigt duktig, spenderat ett antal timmar utomhus vandrandes runt i något av en cirkel. Vilket håll jag än valde att gå kom jag ändå hela tiden tillbaka till samma plats. Precis som tankarna, hur mycket vi än vrider och vänder på dem så kommer de nästan alltid att vara precis som förr.
Ute på tunn is?
Jag bygger just nu upp mitt liv av ett virke som inte tål så där väldigt mycket, jag bygger mitt hus av papper. Det är ett fint hus, väldigt hemtrevligt. Tätt är det och varmt och skönt. Men just av den anledningen att jag inte har något annat att bygga av kan varje vindpust få hela skiten att falla ihop. Ge mig sommar nu så jag kan gå ut och hugga till mig lite trä och ge mig själv ett extra skal som tål de där vindarna va.
Skolan börjar imorgon, den välkomnas med öppna armar av mig! Visst det är skönt att ha lov, träffa människor lite längre och oftare. För att inte tala om sovmorgnarna, mysigt jo. Men jag behöver strukturen, jag behöver något att uppehålla mig med. uppgifter som skapar tankar som kan ta andra tankars plats lite då och då. Ju tidigare skolan börjar desto tidigare får vi nästa lov dessutom. Jag ser fram emot sommarloven. Jag har endast två riktiga sommarlov kvar, efter det tredje ska jag nämligen komma tillbaka till en helt ny skola, med helt nya förutsättningar och nya människor än en gång. Högskolan då alltså, förhoppningsvis bär det även med sig en ny plats att bo på.
Farväl va!
Ute på tunn is?
Jag bygger just nu upp mitt liv av ett virke som inte tål så där väldigt mycket, jag bygger mitt hus av papper. Det är ett fint hus, väldigt hemtrevligt. Tätt är det och varmt och skönt. Men just av den anledningen att jag inte har något annat att bygga av kan varje vindpust få hela skiten att falla ihop. Ge mig sommar nu så jag kan gå ut och hugga till mig lite trä och ge mig själv ett extra skal som tål de där vindarna va.
Skolan börjar imorgon, den välkomnas med öppna armar av mig! Visst det är skönt att ha lov, träffa människor lite längre och oftare. För att inte tala om sovmorgnarna, mysigt jo. Men jag behöver strukturen, jag behöver något att uppehålla mig med. uppgifter som skapar tankar som kan ta andra tankars plats lite då och då. Ju tidigare skolan börjar desto tidigare får vi nästa lov dessutom. Jag ser fram emot sommarloven. Jag har endast två riktiga sommarlov kvar, efter det tredje ska jag nämligen komma tillbaka till en helt ny skola, med helt nya förutsättningar och nya människor än en gång. Högskolan då alltså, förhoppningsvis bär det även med sig en ny plats att bo på.
Farväl va!
Att döda ett minne
Som sagt.
Att döda ett minne, är det ens möjligt?
Vem har inte dessa minnen som ligger begravda längst in i roten av hjärnan, tillsammans med alla andra minnen goda som dåliga ligger de där i en dvala och bara väntar på att få väckas och spöka i tankarna igen. Det är hemskt när de väl kommer fram, båda de bra och dåliga minnena kan förstöra psyket hos oss för en stund. De minnena som var sparade som bra minnen kan vid fel tillfällen vara de allra värsta. Påminnelsen om att det som en gång var så där bra aldrig blir detsamma. Påminnelsen om att vi lever just nu, det som hänt har hänt. De val vi gjorde var de val som gjorde oss till det vi idag är. Jag ångrar vissa saker jag gjort. Men jag ångrar aldrig den jag var, det var inte hos mig felet låg.
Kollade igenom min bilddagbok tidigare, det var då det slog mig att för ett halvår sedan hade vi nog aldrig yttrat ett ord till varandra du och jag. För ett halvår sen pussade du på en pojke som inte såg sitt bästa ut, för ett halvår sedan gjorde du ett misstag som till slut blev något väldigt bra.
Idag Tisdagen har jag varit med min flickvän Lela, kollat vänner och myst lite. Hon har varit så där saknad, i alla fall det där lugna, den där förståelsen. Medans vissa av livets pusselbitar snart bryts av på mitten då man inte kan lista ut vart de ska läggas så blir vårat lilla pussel bara enklara och enklare. Bit för bit läggs på. Fast det fylls aldrig, kommer aldrig heller att fyllas, vissa pussel är oändliga. Det här är ett av dem
xoxo <3
Att döda ett minne, är det ens möjligt?
Vem har inte dessa minnen som ligger begravda längst in i roten av hjärnan, tillsammans med alla andra minnen goda som dåliga ligger de där i en dvala och bara väntar på att få väckas och spöka i tankarna igen. Det är hemskt när de väl kommer fram, båda de bra och dåliga minnena kan förstöra psyket hos oss för en stund. De minnena som var sparade som bra minnen kan vid fel tillfällen vara de allra värsta. Påminnelsen om att det som en gång var så där bra aldrig blir detsamma. Påminnelsen om att vi lever just nu, det som hänt har hänt. De val vi gjorde var de val som gjorde oss till det vi idag är. Jag ångrar vissa saker jag gjort. Men jag ångrar aldrig den jag var, det var inte hos mig felet låg.
Kollade igenom min bilddagbok tidigare, det var då det slog mig att för ett halvår sedan hade vi nog aldrig yttrat ett ord till varandra du och jag. För ett halvår sen pussade du på en pojke som inte såg sitt bästa ut, för ett halvår sedan gjorde du ett misstag som till slut blev något väldigt bra.
Idag Tisdagen har jag varit med min flickvän Lela, kollat vänner och myst lite. Hon har varit så där saknad, i alla fall det där lugna, den där förståelsen. Medans vissa av livets pusselbitar snart bryts av på mitten då man inte kan lista ut vart de ska läggas så blir vårat lilla pussel bara enklara och enklare. Bit för bit läggs på. Fast det fylls aldrig, kommer aldrig heller att fyllas, vissa pussel är oändliga. Det här är ett av dem
xoxo <3
Min verklighet är egentligen densamma som eran..
Jag lever just nu i en surrealistisk verklighet, vad är riktigt och vad är inte? Jag har svårt att skilja på vad som är mitt och vad som egentligen inte hör till min verklighet. I mitt huvud snurrar, ehm, jag vet inte riktigt vad. Snurrar gör det i vilket fall, och det tänker inte stanna än på ett tag.
Jag undrar hur det fungerar? Hur lätt det egentligen är att lura sig själv att någonting tillhör en som egentligen inte är en del av ditt liv alls. Lika lätt som vi lurar oss själva att vi är en del av deras eller sakens verklighet. Jag hoppas de här månaderna glider förbi så där snabbt och obemärkt som delar av 2008's slut gjorde. Jag väntar på den dagen då jag vaknar upp ur min surrealistiska dröm och verkligheten blir så där klar och tydlig.
Jag vet att jag är mindre för dig än vad du är för mig, det är väl en av de åsikterna som målats längst ut på alla mina skal, det är väl en av de saker som personifierar mig. Det handlar om allt möjligt här i världen. Tillexempel jag hatar verkligen att bo på ett sådant här ställe, men jag är fortfarande mindre än platsen jag lever på.
Ännu ett helt meningslöst inlägg..
"Well I know You’ve had it all before."
Jag undrar hur det fungerar? Hur lätt det egentligen är att lura sig själv att någonting tillhör en som egentligen inte är en del av ditt liv alls. Lika lätt som vi lurar oss själva att vi är en del av deras eller sakens verklighet. Jag hoppas de här månaderna glider förbi så där snabbt och obemärkt som delar av 2008's slut gjorde. Jag väntar på den dagen då jag vaknar upp ur min surrealistiska dröm och verkligheten blir så där klar och tydlig.
Jag vet att jag är mindre för dig än vad du är för mig, det är väl en av de åsikterna som målats längst ut på alla mina skal, det är väl en av de saker som personifierar mig. Det handlar om allt möjligt här i världen. Tillexempel jag hatar verkligen att bo på ett sådant här ställe, men jag är fortfarande mindre än platsen jag lever på.
Ännu ett helt meningslöst inlägg..
"Well I know You’ve had it all before."
Den här platsen kan inte ge mig någonting.
Och alla platserna..
Dessa hålor vi alla föraktar på något vis, dessa orter som håller oss tillbaka från allt det där vi strävar efter att nå. Jag är fast i en, du är fast i en, och du i en annan. Min plats heter Hok, den är lika liten som namnet är kort. Runt omkring finns bara lite större platser som även dessa är okända för resten av Sverige och världen. För att komma härifrån måste man liksom först ta sig till en av de där andra okända platserna för att sedan därifrån kunna åka till en plats folk vet existerar. Sådana här platser rymmer ofta många ordspråk som t.ex. Att alla känner alla.. Detta är kanske inte helt sant, man känner inte alla, Men man känner till så gott som alla, du ser aldrig nya människor, aldrig nya ansikten. Och detta när man lärt sig att världen är i behov av förändringar för att fungera.
Varför bor vi här då? Jo föräldrarna trivs väl här, det går ihop sig med livet de lever. Och det kan man väl förstå ändå, de har levt halva sin livstid nu, de har inte all den tid vi har på sin sida. De nöjer sig med små förändringar i vardagen istället för som vi lite yngre med planer på att förändra och forma hela våra liv. Jag kan förstå att jag och andra bor här, det måste vara en betryggande känsla av att det är just så där litet, ju större stad desto större förändringar. Men just nu lever jag i nuet och det innebär att jag ska bort från denna plats till slut.
Jag är trött på den här platsen, sommaren ska spenderas mestadels på andra platser.
Luggen växer och växer den med och det får den väl fortsätta med tills dagen kommer då jag olyckligtvis trampar på den och den slits av från mitt kära huvud.
Bläh, nu flyger det massvis av tankar i mitt huvud men tyvärr vill inga av dem gå ner i fingrarna och omvandlas till bokstäver. De nöjer sig med att skaka om min verklighet en smula. Ska väl lägga mig ner en stund och lyssna lite till dem.
naej, detta inlägg hade inte mycket vettigt att säga så nu slutar jag.
Well it's just like being alone..
Okaej, vaknade imorse klockan halv tolv, valde ändå att ligga kvar i sängen tills de där visarna hann ställa in sig på halv två. Så väljer jag att spendera min fredagsmorgon typ. Fredag & Fredag, de senaste dagarna har väl mer eller mindre liknat helgdagar. Igår Torsdag var väl min Söndag, den där långa dagen som kommer efter en bra dag.
Har hunnit med att äta lite frukost vilket hör till ovanligheterna för mig, borstat tänder har jag också gjort efter det och nu sitter jag här och trycker ner ett par tangenter och undrar vad denna dag kan komma att ge mig. Hade planerat en resa in till vaggeryd, men det verkar lite svårt att ta sig dit idag tyvärr, får se hur det blir med det. Som tidsfördriv idag får jag väl ta hand om diverse saker i min omgivning, städa lite smått så där, kolla igenom min garderob kan väl även behövas. Sedan får jag väl sätta mig tillsammans med min gitarr och ta fram några melodier som kan göra sällskap med min falska stämma. Det var längesedan jag spelade in något slog det mig nu, det kanske jag kan göra idag.
Jag lät även Elliott Smith göra Conor Oberst(Bright Eyes) sällskap i den där spellistan jag använder mig av just nu, variation kan vara bra. Nu fylls mitt huvud av smarta textrader som får ens huvud att arbeta lite sådär extra för varje låt som går, och ärligt talat jag älskar det.
Återkommer väl ikväll.
Har hunnit med att äta lite frukost vilket hör till ovanligheterna för mig, borstat tänder har jag också gjort efter det och nu sitter jag här och trycker ner ett par tangenter och undrar vad denna dag kan komma att ge mig. Hade planerat en resa in till vaggeryd, men det verkar lite svårt att ta sig dit idag tyvärr, får se hur det blir med det. Som tidsfördriv idag får jag väl ta hand om diverse saker i min omgivning, städa lite smått så där, kolla igenom min garderob kan väl även behövas. Sedan får jag väl sätta mig tillsammans med min gitarr och ta fram några melodier som kan göra sällskap med min falska stämma. Det var längesedan jag spelade in något slog det mig nu, det kanske jag kan göra idag.
Jag lät även Elliott Smith göra Conor Oberst(Bright Eyes) sällskap i den där spellistan jag använder mig av just nu, variation kan vara bra. Nu fylls mitt huvud av smarta textrader som får ens huvud att arbeta lite sådär extra för varje låt som går, och ärligt talat jag älskar det.
Återkommer väl ikväll.
Don't you do, what they want you to.
Så var då äntligen den där åttan borta och ersatt av en nia. År 2009 ska bli bättre än det där året 2008 som ändå var en viss förbättring på vissa punkter. 9 är ju då mitt nummer i alla fall, nu får det göra det här till mitt år på något sätt.
Var till en början väldigt skeptisk till hur kvällen skulle ta form, planer skapas och ändras så där snabbt och plötsligt står vi där och har inte en aning om vad som faktiskt sker igen. Resan in tillbringades med personer som var väldigt taggade på nyår, inte kan man visa hur man känner då, man vill ju inte förstöra någon annans kväll bara för att man själv är tveksam till hur året ska ta slut.
När vi väl anlänt till stora staden så nalkades det middag, på menyn stod Potatisgratäng och kyckling. Vår vän Linnea har dock en förvriden syn på välstekt, hur som helst smakade det bra och kvällen inleddes faktiskt väldigt bra. Fortsättningsvis blev det lite Sex and the city, glass, chips och dricka(läs alkoholfritt, läsk är mums) kvällen fortsatte på samma trevliga vis och tiden flög förbi så där som den gör när allt faktiskt är bra för stunden. Klockan hann bli 11 när vi bestämde oss för att gå ut, smällare här och där och faktiskt ingen dödande kyla. Nere vid vätterstranden hann klockan bli 12 och det var väl då det faktiskt började bli lite kallt. Det gjorde i vilket fall som helst ingenting alls då sällskapet värmde.
tolvslag och himlen lyses upp i alla möjliga färger, "champagne " delades och det kändes faktiskt som sommar vissa stunder. Sommar som den stundtals var och borde ha varit.
Natten tog fart och blev till morgon utan att informera hjärnan om det, först när man kollade klockan på mobilen blev man medveten om tid. Natten blev riktigt bra och det nya året påbörjades precis som önskat, tillsammans med dig. Blickar möttes och talade om för hjärnan att det här var en sådan stund där saker inte har särskilt stor betydelse, det som betyder är källan till de där blickarna. Alltså du & Jag.
Sedan hem igen till den här så kallade datorn och skriva detta inlägg, trycka play och låta samma låt som slutade förra året fortsätta det nya, från exakt samma millisekund, från exakt samma ton.
Var till en början väldigt skeptisk till hur kvällen skulle ta form, planer skapas och ändras så där snabbt och plötsligt står vi där och har inte en aning om vad som faktiskt sker igen. Resan in tillbringades med personer som var väldigt taggade på nyår, inte kan man visa hur man känner då, man vill ju inte förstöra någon annans kväll bara för att man själv är tveksam till hur året ska ta slut.
När vi väl anlänt till stora staden så nalkades det middag, på menyn stod Potatisgratäng och kyckling. Vår vän Linnea har dock en förvriden syn på välstekt, hur som helst smakade det bra och kvällen inleddes faktiskt väldigt bra. Fortsättningsvis blev det lite Sex and the city, glass, chips och dricka(läs alkoholfritt, läsk är mums) kvällen fortsatte på samma trevliga vis och tiden flög förbi så där som den gör när allt faktiskt är bra för stunden. Klockan hann bli 11 när vi bestämde oss för att gå ut, smällare här och där och faktiskt ingen dödande kyla. Nere vid vätterstranden hann klockan bli 12 och det var väl då det faktiskt började bli lite kallt. Det gjorde i vilket fall som helst ingenting alls då sällskapet värmde.
tolvslag och himlen lyses upp i alla möjliga färger, "champagne " delades och det kändes faktiskt som sommar vissa stunder. Sommar som den stundtals var och borde ha varit.
Natten tog fart och blev till morgon utan att informera hjärnan om det, först när man kollade klockan på mobilen blev man medveten om tid. Natten blev riktigt bra och det nya året påbörjades precis som önskat, tillsammans med dig. Blickar möttes och talade om för hjärnan att det här var en sådan stund där saker inte har särskilt stor betydelse, det som betyder är källan till de där blickarna. Alltså du & Jag.
Sedan hem igen till den här så kallade datorn och skriva detta inlägg, trycka play och låta samma låt som slutade förra året fortsätta det nya, från exakt samma millisekund, från exakt samma ton.
But now I've got to crawl to get anywhere at all.
Nu sitter jag alltså här med cirka 4 kilo färg i håret, det är tisdag och klockan börjar sakta närma sig onsdag.
Dagen har fördrivits med sömn, sedan kom flickvännen och hälsade på en stund va. Tycker om henne lite mycket så där va. Fortsättningsvis försökte jag hitta någon ny att leka med då Lela inte kunde stanna särskilt länge. Tyvärr misslyckades jag med det försöket då, resten av dagen spenderades med mig själv och Bright Eyes. Under kvällen gick jag sedan för att köpa mig lite mat i form av en pizza x/ Det var trevligt att höra att mannen där hade samma uppfattning om nyår som jag själv har. Det är en helt vanlig dag, det enda som förändras är att en åtta blir till en nia. Han förstod precis som jag inte meningen med att fira detta, vi blir ju inte precis äldre eller något sådant. Eller kanske en dag då, men ändå.
Vi vet inte riktigt vad som händer, vi åker hiss upp och ner just nu. Vi hittar inte en enda våning att stanna vid. En del av mig är fylld av skräck medans en annan del är lite tryggare. Vi tappar del för del, men vi vet väl att bara för att vi tappar något är det inte förlorat.. Vi kan alltid stanna upp, leta reda på det och sedan plocka upp det igen.
Morgondagen blir väl inte så där som man hade hoppats på, men det spelar ingen större roll egentligen. Jag får vara med människan jag vill, och tillsammans ska vi väl lyckas följa med resten av världens människor in i det nya året.
Naej nu ska jag snart gå och skölja av huvudet och hoppas på att håret sitter kvar istället för att följa med vattnet ner i avloppet.
Det här blir kanske årets sista inlägg, och om det nu är fallet får jag väl i alla fall önska er alla ett Gott Nytt År.
Dagen har fördrivits med sömn, sedan kom flickvännen och hälsade på en stund va. Tycker om henne lite mycket så där va. Fortsättningsvis försökte jag hitta någon ny att leka med då Lela inte kunde stanna särskilt länge. Tyvärr misslyckades jag med det försöket då, resten av dagen spenderades med mig själv och Bright Eyes. Under kvällen gick jag sedan för att köpa mig lite mat i form av en pizza x/ Det var trevligt att höra att mannen där hade samma uppfattning om nyår som jag själv har. Det är en helt vanlig dag, det enda som förändras är att en åtta blir till en nia. Han förstod precis som jag inte meningen med att fira detta, vi blir ju inte precis äldre eller något sådant. Eller kanske en dag då, men ändå.
Vi vet inte riktigt vad som händer, vi åker hiss upp och ner just nu. Vi hittar inte en enda våning att stanna vid. En del av mig är fylld av skräck medans en annan del är lite tryggare. Vi tappar del för del, men vi vet väl att bara för att vi tappar något är det inte förlorat.. Vi kan alltid stanna upp, leta reda på det och sedan plocka upp det igen.
Morgondagen blir väl inte så där som man hade hoppats på, men det spelar ingen större roll egentligen. Jag får vara med människan jag vill, och tillsammans ska vi väl lyckas följa med resten av världens människor in i det nya året.
Naej nu ska jag snart gå och skölja av huvudet och hoppas på att håret sitter kvar istället för att följa med vattnet ner i avloppet.
Det här blir kanske årets sista inlägg, och om det nu är fallet får jag väl i alla fall önska er alla ett Gott Nytt År.
Deep breaths in and out.
Tills jag orkar skriva något ikväll får Conor Oberst tala för mig..
"That's why I'm singing, baby, don't worry
Because now I've got your back
And every time you feel like crying
I'm gonna try to make you laugh
And if I can't, if it just hurts too bad
Then we'll wait for it to pass
And I will keep you company
Through those days so long and black "
"That's why I'm singing, baby, don't worry
Because now I've got your back
And every time you feel like crying
I'm gonna try to make you laugh
And if I can't, if it just hurts too bad
Then we'll wait for it to pass
And I will keep you company
Through those days so long and black "
Yea, somethings just can't wait.
Typ just hemkommen från stora staden Jönköping. Söndagskvällen spenderades med Viktor, Lela och Linnea. Natten med enbart Viktor. Vi hann med diverse saker som tex. leka lite sandlåda, ta en sen promenad och andra trevliga saker.
29:de December alltså, sjukt taggad på Onsdagen som innebär att ett nytt år ska välkomnas. Folket som ska välkomna det tillsammans med mig är följande vad jag vet, Lela, Linnea, Viktor och Scrammel, vet inte om det dyker upp någon mer. Men det kan ju alltid vara trevligt.
Som sagt trevlig dag ska det bli, schemat hittills ser ut som så att jag och Lela ska färga lite hår och annat. Hon ska även odla vingar och vara så där extraextraextra fin! Sedan bär det av vidare till Jönköping och Linneas residens. Får ta kvällen som den kommer, fast ändå liksom skapa den själv. Skapa egna förutsättningar och egna vägar för möjligheterna att komma.
Även kallad till sådant där Polisförhör nu tydligen, fast kan vara som så att det enbart är över telefon. Det där brevet skrämde mor min lite, och ärligt talat mig med. Själva ämnet har jag lagt bakom mig för längesedan och minns typ ingenting från den där kvällen. Men får se hur det går och vad som blir sagt.
29:de December alltså, sjukt taggad på Onsdagen som innebär att ett nytt år ska välkomnas. Folket som ska välkomna det tillsammans med mig är följande vad jag vet, Lela, Linnea, Viktor och Scrammel, vet inte om det dyker upp någon mer. Men det kan ju alltid vara trevligt.
Som sagt trevlig dag ska det bli, schemat hittills ser ut som så att jag och Lela ska färga lite hår och annat. Hon ska även odla vingar och vara så där extraextraextra fin! Sedan bär det av vidare till Jönköping och Linneas residens. Får ta kvällen som den kommer, fast ändå liksom skapa den själv. Skapa egna förutsättningar och egna vägar för möjligheterna att komma.
Även kallad till sådant där Polisförhör nu tydligen, fast kan vara som så att det enbart är över telefon. Det där brevet skrämde mor min lite, och ärligt talat mig med. Själva ämnet har jag lagt bakom mig för längesedan och minns typ ingenting från den där kvällen. Men får se hur det går och vad som blir sagt.
Vi tolkar alla rollen som människa på vårat eget sätt..
Every year consist of four seasons, I often think it's three to many. But in the end I know that we at least need one of those cold, colorless and dark periods of the life and the year. We need those things that we despise, otherwise we wouldn't appreciate the good things as they come.. They'll always come.
I wish more then anything right now that we wouldn't be stuck in what seems to be a combination of winter, spring and fall.. It's cold as the worst day in winter, the environment reminds me so much of the fall, and the colors makes me think of spring. Our houses turns to unguarded prisons, I am nothing but a box in a cage. I hold all these thoughts all these emotions, and this weather won't let me deal with it. I'll remain in my room most of the time I'm alone. There is no one to tell me I can't leave, I'm the one in charge of me.. Still I'm stuck. If I try to leave for outside, try to find myself a place to reflect what's on my mind, I just can't. The cold and the lifeless surrounding just tells me to go right back home.
"All the people you knew were the actors"
The smaller your town is the more the people in it have to prove themselves.
I really don't live up to the expectations other people put on me, I'm no one but myself, I will never be anyone else, would never want it.. How ever the people surrounding me, they depend on the rest of their flock. They work better in a group, where they can be anyone and anyone could be them. I'm so sick and tired of this, always judging, always rejecting people without even let them speak a word. The way you dress, talk, believe or whatever it now might be. It's all they need to see or know to place you in a folder along with everyone else.
This isn't happening
Well, It is...
And for once in my life, I got nothing to say..
Konstigt hur allting funkar ändå, denna fredag jag så länge sett fram emot blir en dag som kommer låsa fast sig i hjärnan och tas fram när jag egentligen behöver ett helt annat minne, ett bra minne. Denna fredag skulle som sagt på ett ungefär se ut som så att jag och flickvännen skulle in till Jönköping och ha en trevlig dag. Idiot som jag är så lyckades jag förstöra även det, liksom den dag jag mest sett fram emot under denna jävla veckan, som jag sett fram emot sedan vi först började prata om det.
Vad som hände var att jag 12:10 vaknade av den där telefonen som just nu kan dra åt helvete precis som mycket annat kan.. Den började låta som vanligt, men mitt i den där sekvensen av uppvaknandet slår det mig att det inte är min alarmsignal som låter, det är ringsignalen. En snabb blick mot klockan på väggen som visar 13:10, alla känslor kommer emot en på en och samma gång, samtidigt som man ska förklara sig.. Jag hade inget att förklara, jag hade gjort bort mig. Gjort bort mig så totalt.. Minns inte riktigt vad som sades, tror det blev ett par förlåt, sedan de där sista orden du sa och ett snabbt klick på den där röda luren på din telefon. Och så var även du borta.
Tiden är inte på min sida, när jag har det som bäst, då går den alldeles för snabbt.. När jag ska passa den, då går den visst också för snabbt. Sen det där med att sova, jag gick och la mig runt halv ett. Ett ovanligt tyst rum, ingen musik, inga gitarr ljud, ingenting alls. Bara tystnaden och jag, precis som förr. Precis som förr blev det dessutom, sömnen höll sig undan och jag gjorde allt för att locka den till mig, när inte det funkade så bestämde jag mig för att kolla vad klockan var. De digitala linjerna bildade tillsammans sifrrorna 03:18 på den där jävla telefonen. En tanke flög i mitt huvud, ska jag skicka ett sms till min mor att läsa när hon vaknar om att hon gärna får väcka mig dagen efter.. Jag slog bort tanken med motargumentet att klockan ska hinna bli mycket innan jag ska vakna, och det blev den ju även. Det är det sista minns innan jag vaknade upp av den där signalen som inte var helt rätt. Lustigt att de där små valen man gör får så där stora konsekvenser. Det är så världen funkar antar jag, om den nu funkar alls.
Det där med att inte svika dig, det där med att visa dig att man faktiskt kan lita på människor ibland. Allt det där jag ville att du skulle se, det slängde jag iväg, grävde ner någonstans där ingen någonsin kommer leta. Inte du, inte jag.
Förändringen 2008 >> 2009 smyger sig ännu närmre våra huvuden och kalendrar, det som för bara en kort tid sen verkade vara en evighet tills det var ett faktum är snart här.
Jag ska väl ge mig själv några uppmaningar/löften.
Träningen ska prioriteras igen, jag ska bli sådär lite större igen. Det är liksom inte bara kroppen som växer, det är även sinnet, självkänslan blir så sjukt mycket bättre, den där människan man just nu inte känner igen i spegeln, den kommer återigen att vara där som en vän. Inte någon man föraktar lite så där och undrade hur man lät den bli sådan.
Jag ska inte heller falla tillbaka till allt det där jag var fast i innan, jag ska antingen stanna här eller fortsätta vidare. Men aldrig bakåt. Aldrig igen..
Vad som hände var att jag 12:10 vaknade av den där telefonen som just nu kan dra åt helvete precis som mycket annat kan.. Den började låta som vanligt, men mitt i den där sekvensen av uppvaknandet slår det mig att det inte är min alarmsignal som låter, det är ringsignalen. En snabb blick mot klockan på väggen som visar 13:10, alla känslor kommer emot en på en och samma gång, samtidigt som man ska förklara sig.. Jag hade inget att förklara, jag hade gjort bort mig. Gjort bort mig så totalt.. Minns inte riktigt vad som sades, tror det blev ett par förlåt, sedan de där sista orden du sa och ett snabbt klick på den där röda luren på din telefon. Och så var även du borta.
Tiden är inte på min sida, när jag har det som bäst, då går den alldeles för snabbt.. När jag ska passa den, då går den visst också för snabbt. Sen det där med att sova, jag gick och la mig runt halv ett. Ett ovanligt tyst rum, ingen musik, inga gitarr ljud, ingenting alls. Bara tystnaden och jag, precis som förr. Precis som förr blev det dessutom, sömnen höll sig undan och jag gjorde allt för att locka den till mig, när inte det funkade så bestämde jag mig för att kolla vad klockan var. De digitala linjerna bildade tillsammans sifrrorna 03:18 på den där jävla telefonen. En tanke flög i mitt huvud, ska jag skicka ett sms till min mor att läsa när hon vaknar om att hon gärna får väcka mig dagen efter.. Jag slog bort tanken med motargumentet att klockan ska hinna bli mycket innan jag ska vakna, och det blev den ju även. Det är det sista minns innan jag vaknade upp av den där signalen som inte var helt rätt. Lustigt att de där små valen man gör får så där stora konsekvenser. Det är så världen funkar antar jag, om den nu funkar alls.
Det där med att inte svika dig, det där med att visa dig att man faktiskt kan lita på människor ibland. Allt det där jag ville att du skulle se, det slängde jag iväg, grävde ner någonstans där ingen någonsin kommer leta. Inte du, inte jag.
Förändringen 2008 >> 2009 smyger sig ännu närmre våra huvuden och kalendrar, det som för bara en kort tid sen verkade vara en evighet tills det var ett faktum är snart här.
Jag ska väl ge mig själv några uppmaningar/löften.
Träningen ska prioriteras igen, jag ska bli sådär lite större igen. Det är liksom inte bara kroppen som växer, det är även sinnet, självkänslan blir så sjukt mycket bättre, den där människan man just nu inte känner igen i spegeln, den kommer återigen att vara där som en vän. Inte någon man föraktar lite så där och undrade hur man lät den bli sådan.
Jag ska inte heller falla tillbaka till allt det där jag var fast i innan, jag ska antingen stanna här eller fortsätta vidare. Men aldrig bakåt. Aldrig igen..
That boy is no different today, exept in every single way.
Ännu en dag som försvunnit utan att man liksom tänkt på det. Mjo återigen har klockan slagit mycket och snart ska man väl lägga sig i den där så kallade sängen igen. Steg upp runt 12:30 idag, duschade och fixade diverse saker för att sedan invänta min sån dära flickvän. cirka tio över två anlände hon och vi började vandra hemåt. Som vanligt så rann tiden iväg utan att man tänker på det, ska tiden verkligen gå så här fort? Isåfall behöver vi mer tid än vad vi har..
Vi kommer nog på något sätt att skapa vår egna tid någon gång ändå..
Sitter just nu och lyssnar på Modest Mouse, låten är "Perfect Disguise" texten i denna låt är väldigt fin och enkel att relatera till, speciellt när man bor på ett ställe som det här.
"Because you cocked your head to shoot me down,
And I don't give a damn about you or this town no more
No, because I know the score
Need me to fall down, so you can climb up
Some fool-ass ladder, well, good luck
I hope, I hope there's something better up there"
Liksom de där raderna ger en bra bild av hur folket här fungerar. Skitsnack och rykten sprids överallt, precis som texten säger behöver de få någon att ramla av den där stegen för att själva få klättra upp. Lycka till med det, hoppas det var värt all skit du åsamkat den du nu snackat ner, hoppas att du fick ut något av det. Tyvärr så får de nästan aldrig det, och själva grejen verkar bli som ett behov, man ska alltid vara bättre. Alltid!
Fredagen blir till att åka in till stan med Lela och kanske köpa lite olika grejer, om man nu hittar något trevligt. Trevligt ska det i alla fall bli att spendera dagen med dig! Hur kvällen blir har jag ingen aning om, men man får ta sakerna som de kommer liksom, får väl stirra igenom min så där lite överfyllda msn-lista och söka lite social samvaro.
Sitter just nu och lyssnar på Modest Mouse, låten är "Perfect Disguise" texten i denna låt är väldigt fin och enkel att relatera till, speciellt när man bor på ett ställe som det här.
"Because you cocked your head to shoot me down,
And I don't give a damn about you or this town no more
No, because I know the score
Need me to fall down, so you can climb up
Some fool-ass ladder, well, good luck
I hope, I hope there's something better up there"
Liksom de där raderna ger en bra bild av hur folket här fungerar. Skitsnack och rykten sprids överallt, precis som texten säger behöver de få någon att ramla av den där stegen för att själva få klättra upp. Lycka till med det, hoppas det var värt all skit du åsamkat den du nu snackat ner, hoppas att du fick ut något av det. Tyvärr så får de nästan aldrig det, och själva grejen verkar bli som ett behov, man ska alltid vara bättre. Alltid!
Fredagen blir till att åka in till stan med Lela och kanske köpa lite olika grejer, om man nu hittar något trevligt. Trevligt ska det i alla fall bli att spendera dagen med dig! Hur kvällen blir har jag ingen aning om, men man får ta sakerna som de kommer liksom, får väl stirra igenom min så där lite överfyllda msn-lista och söka lite social samvaro.
And change will surely come.
Tiden flyger förbi, idag är det den 24:de December, ni vet alla vad för dag det är.
En dag jag så gärna hoppar över varje år, en dag som visar så mycket om vad för människor vi faktiskt är. Dock blev det en liten förändring detta år, en liten förändring är oftast början till någonting stort. jag vet itne om jag ska vara rädd, eller om jag ska låta den där glädjen som knackar på ingångarna till mitt huvud komma in. Den där glädjen, jag vet inte om det är precis vad jag säger att det är. Någonting är det, och in vill det i alla fall..
Familjen samlad, den där familjen som man älskar, men liksom ändå inte alltid klarar av. Människor med samma ursprung, samma uppväxt, många gemensamma minnen.. Ändå så olika, det är kanske det allting handlar om egentligen? Allt det där man delar på, alla saker man har gemensamt.. den där tryggheten som ändå finns, vi gillar att utmana oss själva, vi tycker om att se hur vi påverkas av förändringar vi själva skapar. Vi skapar förändringar som vi vet inte är bra för oss, säkra på att vi klarar det. Sedan slår det en att man faktiskt inte klarar det, och då är det oftast försent. Det är då vi behöver en vän eller någon man hade före den där jävla förändringen för att fortsätta lyckas hålla huvudet högt.
Jag fick det, vad fick du? Varje år kommer alltid frågan upp, bara ett fåtal är intresserade av svaret. Hela livet är en tävling, och nästintill varje människa känner att de måste vinna den. Vem fick dyrast eller bäst saker? Seriöst, vem fan bryr sig? Jag skiter i vad jag får, jag vill egentligen inte ha något, lika lite vill jag ge någonting.. Liksom materia. Allt jag vill är att de jag bryr mig om verkligen vet att jag gör det. Och det är allt jag vill med, jag vill veta, jag vill ha den där bekräftelsen. Jag får den utav er utan presenter och sådant där.
Högtider tar alltid fram det värsta ur människor!
Den 24:de December alltså. Sju dagar kvar till den där nyårskvällen, den där kvällen där man snabbt kan sammanfatta året med av att det itne riktigt blev som man hade tänkt sig för precis ett år sedan. Nya tankar och nya minnen har intagit våra sinnen och spökar för oss när de känner för det. Bra tankar dåliga tankar, de varvar varandra. Löftena vi ger oss själva, vi får det att låta så seriöst, men i själva verket är det inga löften, det är förhoppningar och uppmaningar om att vi ska kunna förändra något till det bättre..
Jag vet inte vart jag ska vara, jag vet inte när jag ska vara, jag vet inte vilka som kommer vara där. Allt jag vet är att jag vill vara med dig.
Det är alltså julafton, klockan är 20:00. Om ett år kommer en liknande blogg kanske uppdateras, och det kommer inte ta lång tid. jorden kommer förhoppningsvis snurra lite snabbare, sekundvisarna tickar lite snabbare och Almenackans sidor vänds. Det var inte en allt för lång tid sedan det faktiskt var sommar, den där jävla sommaren som blev en tid för förändringar.
God Jul på er alla va.
Jag ska vara lite mer positiv nästa inlägg dåva:)
En dag jag så gärna hoppar över varje år, en dag som visar så mycket om vad för människor vi faktiskt är. Dock blev det en liten förändring detta år, en liten förändring är oftast början till någonting stort. jag vet itne om jag ska vara rädd, eller om jag ska låta den där glädjen som knackar på ingångarna till mitt huvud komma in. Den där glädjen, jag vet inte om det är precis vad jag säger att det är. Någonting är det, och in vill det i alla fall..
Familjen samlad, den där familjen som man älskar, men liksom ändå inte alltid klarar av. Människor med samma ursprung, samma uppväxt, många gemensamma minnen.. Ändå så olika, det är kanske det allting handlar om egentligen? Allt det där man delar på, alla saker man har gemensamt.. den där tryggheten som ändå finns, vi gillar att utmana oss själva, vi tycker om att se hur vi påverkas av förändringar vi själva skapar. Vi skapar förändringar som vi vet inte är bra för oss, säkra på att vi klarar det. Sedan slår det en att man faktiskt inte klarar det, och då är det oftast försent. Det är då vi behöver en vän eller någon man hade före den där jävla förändringen för att fortsätta lyckas hålla huvudet högt.
Jag fick det, vad fick du? Varje år kommer alltid frågan upp, bara ett fåtal är intresserade av svaret. Hela livet är en tävling, och nästintill varje människa känner att de måste vinna den. Vem fick dyrast eller bäst saker? Seriöst, vem fan bryr sig? Jag skiter i vad jag får, jag vill egentligen inte ha något, lika lite vill jag ge någonting.. Liksom materia. Allt jag vill är att de jag bryr mig om verkligen vet att jag gör det. Och det är allt jag vill med, jag vill veta, jag vill ha den där bekräftelsen. Jag får den utav er utan presenter och sådant där.
Högtider tar alltid fram det värsta ur människor!
Den 24:de December alltså. Sju dagar kvar till den där nyårskvällen, den där kvällen där man snabbt kan sammanfatta året med av att det itne riktigt blev som man hade tänkt sig för precis ett år sedan. Nya tankar och nya minnen har intagit våra sinnen och spökar för oss när de känner för det. Bra tankar dåliga tankar, de varvar varandra. Löftena vi ger oss själva, vi får det att låta så seriöst, men i själva verket är det inga löften, det är förhoppningar och uppmaningar om att vi ska kunna förändra något till det bättre..
Jag vet inte vart jag ska vara, jag vet inte när jag ska vara, jag vet inte vilka som kommer vara där. Allt jag vet är att jag vill vara med dig.
Det är alltså julafton, klockan är 20:00. Om ett år kommer en liknande blogg kanske uppdateras, och det kommer inte ta lång tid. jorden kommer förhoppningsvis snurra lite snabbare, sekundvisarna tickar lite snabbare och Almenackans sidor vänds. Det var inte en allt för lång tid sedan det faktiskt var sommar, den där jävla sommaren som blev en tid för förändringar.
God Jul på er alla va.
Jag ska vara lite mer positiv nästa inlägg dåva:)
While the hands are pointing up midnight.
Redan måndag då, och snart är även den slut. Helgen har gått sjukt snabbt, det började med fredagen som egentligen är raderad, fast den slutade ändå bra så något får man väl ändå ta med sig därifrån. Ibland fungerar även vi som människor, fast det är väl då man inte fungerar i och för sig.
Lördag började med fotbollscup på Elmia, för laget gick det åt helvete, men det var väl ändå väntat. Vi har inget där att hämta, för det första skiljer sig inomhusfotboll gentemot utomhus så enormt mycket, för det andra är det en seriös cup för bra lag. Dock är jag väldigt nöjd med min egna prestation, jag gjorde det jag skulle och mer därtill. Inga gamla skador kändes av heller, det känns som att det här kommer att bli en bra säsong för Ple.
Senare på Lördagen tog jag bussen in 21:15 till jönköping där jag träffade Viktor och senare Scrammel, den sistnämnde drabbades dessvärre av sjukdom och var tvungen att dra sig hemåt tidigare än planerat. Men kvällen blev ändå bra med Gitarrplink och diverse filmer, hann även med att leka i sandlådan innan vi somnade dagen efter.
Söndag kom jag hem ifrån Jönköping efter klockan tre någongång, åkte vidare hem till Hok och upptäcker till min fasa och besvikelse att jag tappat min choklad. Denna upptäckt startade då ett sug efter choklad och bevisade det kända citatet "Det är först när du förlorat något du förstår hur mycket du behövde det" (felcitering men mitt huvud rymmer inte alla citat som finns då) Somnade först klockan två och sov några timmar till telefonen slog om till 07:30 och väckte mig med en trevlig Libertines sång. Trots den korta sovstunden var det relativt lätt att komma upp ur sängen, förklaringen är enkel och lyder som följande att min lela skulle komma till mig tidigt.
Nu sitter jag här och klockan är snart halv sex, tiden flög förbi som den alltid gör med dig.
Du är sjukt bra, och det skrämmer mig lite att du är min.
Det är liksom inte allt för ofta jag får vad jag vill ha hur länge jag än väntar.
Men nu har jag dig i alla fall, och jag har ställt in min hjärna på att behålla dig.
Lördag började med fotbollscup på Elmia, för laget gick det åt helvete, men det var väl ändå väntat. Vi har inget där att hämta, för det första skiljer sig inomhusfotboll gentemot utomhus så enormt mycket, för det andra är det en seriös cup för bra lag. Dock är jag väldigt nöjd med min egna prestation, jag gjorde det jag skulle och mer därtill. Inga gamla skador kändes av heller, det känns som att det här kommer att bli en bra säsong för Ple.
Senare på Lördagen tog jag bussen in 21:15 till jönköping där jag träffade Viktor och senare Scrammel, den sistnämnde drabbades dessvärre av sjukdom och var tvungen att dra sig hemåt tidigare än planerat. Men kvällen blev ändå bra med Gitarrplink och diverse filmer, hann även med att leka i sandlådan innan vi somnade dagen efter.
Söndag kom jag hem ifrån Jönköping efter klockan tre någongång, åkte vidare hem till Hok och upptäcker till min fasa och besvikelse att jag tappat min choklad. Denna upptäckt startade då ett sug efter choklad och bevisade det kända citatet "Det är först när du förlorat något du förstår hur mycket du behövde det" (felcitering men mitt huvud rymmer inte alla citat som finns då) Somnade först klockan två och sov några timmar till telefonen slog om till 07:30 och väckte mig med en trevlig Libertines sång. Trots den korta sovstunden var det relativt lätt att komma upp ur sängen, förklaringen är enkel och lyder som följande att min lela skulle komma till mig tidigt.
Nu sitter jag här och klockan är snart halv sex, tiden flög förbi som den alltid gör med dig.
Du är sjukt bra, och det skrämmer mig lite att du är min.
Det är liksom inte allt för ofta jag får vad jag vill ha hur länge jag än väntar.
Men nu har jag dig i alla fall, och jag har ställt in min hjärna på att behålla dig.
I was in heaven, I was in hell.
Onsdagen den 17de December och bara två dagar kvar till lov..
gamla bloggen är borta för alltid.
Lovet tas emot med blandade känslor.
Det ska bli skönt att kunna ta dagarna som de kommer, sova hur länge jag vill, göra vad jag vill och dylikt.
& andra sidan försvinner den där känslan av att jag gör något vettigt med dagarna, jag går i skolan och gör mina uppgifter, jag sätter rätt stora krav på mig själv då jag vet vad jag kan och inte kan. Att känna att jag faktiskt gör något bra under tiden i skolan känns faktiskt riktigt bra.
Folk kommer att försvinna, det gör de alltid..
I skolan så kan man vara hur bra vän med vilken människa som helst, det kan verka som så att människor verkligen bryr sig om dig, sedan kommer loven och visar att så är faktiskt inte fallet. Man tappar kontakten helt under hela lovet, inte ett ord från någon, ständig tystnad. När skolan väl börjar igen, då är de där igen med samma falska leenden som när ni sist sa hejdå ett par veckor tidigare. Le tillbaka och ge dem vad de vill ha, annars är det du som förändrats till det sämre.
Dock blir det väl ändå rätt skönt att komma ifrån.
Mina sociala band till andra i skolan har börjat falla helt i bitar, just nu är jag inte särskilt taggad på att plocka upp bitarna heller. Människor stannar hos en så länge det gynnar dem själva, när fördelarna börjar minska så får man hitta nya människor att utnyttja.
Ni tycker jag har blivit sur och pessimistisk, att jag förändrats så totalt..
Tänk igen, kanske var det ni som förändrades?
gamla bloggen är borta för alltid.
Lovet tas emot med blandade känslor.
Det ska bli skönt att kunna ta dagarna som de kommer, sova hur länge jag vill, göra vad jag vill och dylikt.
& andra sidan försvinner den där känslan av att jag gör något vettigt med dagarna, jag går i skolan och gör mina uppgifter, jag sätter rätt stora krav på mig själv då jag vet vad jag kan och inte kan. Att känna att jag faktiskt gör något bra under tiden i skolan känns faktiskt riktigt bra.
Folk kommer att försvinna, det gör de alltid..
I skolan så kan man vara hur bra vän med vilken människa som helst, det kan verka som så att människor verkligen bryr sig om dig, sedan kommer loven och visar att så är faktiskt inte fallet. Man tappar kontakten helt under hela lovet, inte ett ord från någon, ständig tystnad. När skolan väl börjar igen, då är de där igen med samma falska leenden som när ni sist sa hejdå ett par veckor tidigare. Le tillbaka och ge dem vad de vill ha, annars är det du som förändrats till det sämre.
Dock blir det väl ändå rätt skönt att komma ifrån.
Mina sociala band till andra i skolan har börjat falla helt i bitar, just nu är jag inte särskilt taggad på att plocka upp bitarna heller. Människor stannar hos en så länge det gynnar dem själva, när fördelarna börjar minska så får man hitta nya människor att utnyttja.
Ni tycker jag har blivit sur och pessimistisk, att jag förändrats så totalt..
Tänk igen, kanske var det ni som förändrades?
